Han sprang förgäves, flydde bort
flydde snabbt som ljuset
sökte nästa ruset
visste inte, lika torrt
skulle det ock bliva
bara lusten driva
Han sprang, men kände ändå att
ingenstans det ledde
fallet dock beredde
utifrån, det kanske glatt
verkade ock vara
hägring var det bara
Till slut igenom livet gick
ända fram till döden
ingen kom i nöden
kanske ändå skulden fick
inte han allena
vi rörde int en fena
