Farväl

Med våta kinder, satt stilla och tänkte
havet om natten små skumvågor skänkte
och våta tår

Ensam hon var under stjärnornas vimmel
tårarna speglade kolsvart himmel
och gömda sår

Tystnaden skänkte lov till att gråta
mödosammare var att förlåta
att hon gått bort

Platsen var tom, hon ej fanns mer i världen
många var stegen hon tagit på färden
inget för kort

Orden på bädden var "jag har haft lycka
Herren strax vill mig till evighet rycka"
Nej, stanna kvar

Vacker, vit kista bärs ut under tårar
"minnet av dig mig än länge bedårar
farväl, moder rar
farväl, farmor kär"

Limerick

Att flytta till Mannerheimvägen
gör lyan nog bättre belägen
för den det behagar
att på galna dagar
för köpsjuka bli mer benägen