Springa rysligt snabbt igenom stadens dunkla gränder
granska varje liten stig i nejden en i sänder
tänk vad ljuvligt om man kunde sväva
över marken och med stegen sträva
någonstans dit man väl annars aldrig skulle hamna
omgivningen kanske skulle farten min omfamna

Kan jag lita på att jag ej faller om jag hastar
tiden den är knapp, jag stannar inte nu och rastar
benen som mig bär och som mig leder
sannerligen de mig också gläder
hemska tanke, nämligen att utan fötter leva
skulle sorger då mitt sinne djupt i mörker gräva?