Gråa himlen

Gråa himlen tömmer
alla solens skimmerlika
strålar som, så varma, rika
solen själv berömmer
molnen skickligt gömmer

Gråa himlen anar
snart den skall med hast försvinna
stopp det blir, ej vatten rinna
mer från himlens kranar
väg för vintern banar

Gråa himlen sänder
sina sista sköna skurar
men går sedan bort och surar
ja, till andra länder
släcker alla bränder

Gråa himlen sakta
krymper och sin dunkla sida
vänder bort mot solens blida
strålar som ej akta
alla som dem vakta

Gråa himlens sista
dag med ruskigt senhöstsväder
kommer är, och sedan träder
solen fram, och trista
dagarna skall brista

Dubbel-janick vol 1

Matematik
jag blir ett lik
inte unik
gör mig ett flockdjur

Kanske lyrik
tystar mitt skrik
tar bort panik
öppnar min flockbur

Fördomsmuren

Smyger bort från fördomsmuren
envist går jag mot naturen
smyger bort, men snart igen
muren är min bäste vän

Kanske kan den ändå skydda
hjärtat, hjärnan och min hydda
kanske jag skall stanna kvar
nöja mig med vad jag har

Så av skuggans friska svalka
jag mig låter långsamt kalka
sakta somnar jag och mumlar
"aldrig att jag bort mig fumlar.."

Muren är en del av jaget
svårt för mig att släppa taget
meningen är kanske att
det kan vara som en skatt