Trött och sömnig

Sitter ensam på morgonnatten
omgivningen surrar
magen nästan kurrar
strupen saknar en klunk friskt vatten
klockan går så sakta
tungt att tiden vakta

Stilla sitter jag här och tänker
får ej ännu somna
tanken får ej domna
ändå tror jag att natten skänker
tid att självrannsaka
sig i denna vaka

Men jag undrar, vad skall jag finna
bara minnen gamla,
svåra nog att samla?
Kanske måste jag dock besinna
att jag framåt blickar
varje stund som tickar

Räknar dagar och räknar nätter
tiden står så stilla
borde jag det gilla?
Trots att backen än uppåt vätter
känner jag min säker
fast de med mig leker

Hjälper ingen att ständigt klaga
hjälper ej att gråta
om man kan förlåta
finns det någon jag vill behaga
är det Gud vår Herre
annars blir det värre

Gäspar åter och kollar tiden
morgonen är nära
gryningen, den kära
jag har redan ju vunnit striden
någon får mig lova
att ja snart får sova

Haiku

Hungrar innanför

regnet överraskar snart

är så liten här

Ringer igen

Varför finns det än
så väldigt många dagar kvar
ja, fastän många andra har
livet snart igen...
Är du där, min vän?

Lyssnar du på mig
på allt som tynger mig idag
och hur jag känner mig så svag?
Tröttna, snälla, ej
jag behöver dig

Ringde nog igår,
men inte ville jag ändå
mer vänta på att höra få
rösten din som sår
mången glädjetår

Vad har du då gjort?
"Det vanliga", du svarar blott
"jag läst och till affären gått
spelat lite kort
dagen gick så fort"

Något nu mig slog
jag skulle fråga någonting,
men vad det var, minns ingenting
hörde att du log
fick du redan nog?

Men jag vet ju att
det blivit sent och du är trött
så lägg dig ner och sov så sött
säger nu godnatt
älskar dig, min skatt

Drömmen

Svart, svart, svart
bakom väggen i mörkrets sus
för ett ögonblick av ljus
det finns ingenting att ge
ingenting att se

Bort, bort, bort
någonstans där världen är djup
torkar månne den min strup
gör ej någon illa nu
vet att det är du

Tyst, tyst, tyst
tänker alla, men tiger dock
snälla, sätt på munnen lock
ingen vet att jag är här
är det mitt besvär?

Visst, visst, visst
vill ej vidriga sakers ljud
känna på min tunna hud
täcker över världen strax
sluter min galax

Befria dig

För sorgsna hjärtans nöd
för hopp som brustit åter
någon med dig gråter

Du kan ej kanske se
väl inte heller höra
mitt i denna röra

Men ingen ensam är
i denna värld som faller
ser ej sina galler

Och varför skäms du då?
Sök och du skall finna
allt i världen vinna