Sitter ensam på morgonnatten
omgivningen surrar
magen nästan kurrar
strupen saknar en klunk friskt vatten
klockan går så sakta
tungt att tiden vakta
Stilla sitter jag här och tänker
får ej ännu somna
tanken får ej domna
ändå tror jag att natten skänker
tid att självrannsaka
sig i denna vaka
Men jag undrar, vad skall jag finna
bara minnen gamla,
svåra nog att samla?
Kanske måste jag dock besinna
att jag framåt blickar
varje stund som tickar
Räknar dagar och räknar nätter
tiden står så stilla
borde jag det gilla?
Trots att backen än uppåt vätter
känner jag min säker
fast de med mig leker
Hjälper ingen att ständigt klaga
hjälper ej att gråta
om man kan förlåta
finns det någon jag vill behaga
är det Gud vår Herre
annars blir det värre
Gäspar åter och kollar tiden
morgonen är nära
gryningen, den kära
jag har redan ju vunnit striden
någon får mig lova
att ja snart får sova
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti