Otto var en stalledräng (mel. Staffan var en stalledräng)

Otto var en snygg, ung man
han hade också hjärna
för honom hennes hjärta brann
han stråla som en stjärna
Inga klockor ringa än
men vi med tålamod skall vänta

D-dagen

Molngalleriet har tappat sin lykta
levernets sköte har blivit en krypta
själarna skådar en stjärnornas skur
nog är väl Jesus en sagofigur?

Skrikande, gråtande nöd täcks av dunder
kan väl en utbildad man tro på under
urmoderns mantel förlorar sin glans
livklädnaden har ock lagts ur balans

Utan en varning det kommer en droska
knackar på dörren med blixtar och åska
vetet skall sållas, men vem är väl agn
hur skulle det någon vara till gagn

Dagen har kommit, ja stunden är inne
sent är det nu att få gudfruktigt sinne
Herren har givit och nu skall han ta
Varför, man undrar, då allt väl är bra?

Fåren och getterna skiljs från varandra
klyftan är vid, man ej når till de andra
någonstans borta, där finns Abraham
gator av guld, evigt ljus och ett lamm

Här är dock varmare än på Mallorca
svalka man söker men finner blott torka
kunde väl någon ha upplyst mig då
att man ej skördar det man ej vill så

Mokus the manly man

Lördagskvällen ofta samlar
folk till stan och vissa famlar
utmed gator, torg och gränder
där det allra mesta händer
minnet kan man tappa då
huvudet man ock kan slå

Mokus han går tryggt om kvällen
bryr sig ej om alla pellen
tonårsglin med lösa brallor
wannabees med fetta frallor
Mokus har ett luftgevär
och en läderväst så kär

Friden han i stan bevarar
många från bekymmer sparar
de behövande han hjälper
sprit från fyllons glas han stjälper
Stan har fått en ny sheriff
mutas ej med öl och biff

En akilleshäl han haver
någonting som nog begraver
känslan om att göra plikter
då han möter små konflikter
Ja, det är ju romantik
hjärtats ljuva ravemusik

Så, om du vill honom vinna
må du, kära vän, besinna
att du hjärtat måste bruka
kanske söta ord kan mjuka
upp hans hjärta, hårt som sten
eller är det blott ett sken?

Rosa brev och hjärtkonfekter
tramsigt tal på dialekter
varma avsked på perronger
fnissande och kärlekssånger
detta är receptet, så
vad är det du väntar på!

Novemberdagen

Den börjar med strålar
som tränger sig in
för solen ej snålar
med ljuset, besinn
I örat den viskar
"god morgon, stig opp
din fru redan diskar
och fyller din kopp
skall du också bidra till dagens förlopp?"

Det går ju att njuta
då vädret är klart
och hösten snart sluta
och vintern tar fart
Nu kalt är i skogen
och stigen vid ån
så småningom mogen
att i någon mån
bli täckt av små flingorna ovanifrån

Men solen sig sänker
så fartfyllt, så strax
att tankspritt man tänker
att redan är dags
för herrskap att vila
inför nästa dag
Ej hjälper att ila
ty mörkret ett tag
nu råder och väntar på gryningens slag