Natten

Bara solen natten fattas
stilla ögon, kroppen mattas
ljuden är ej till, försvinner
klockan slår och mörkret vinner
tiden alltför hårt beskattas
ut i sanden rinner

Farbror Sune

Farbror Sune vet ej tiden
farbror kommer jämt för sent
slocknar sedan så förnämt
Farbror har en slips av siden
och ett glatt humör
Ändå faller strax fasaden
ja, den är så väldigt skör
Farbror spyr på salladsbladen
sedan ingen maten rör

Sorgen en oktoberkväll

En timme är som ett stjärnefall
flyktig, vilsen, aldrig här
tystnaden är långt som livet
längtar efter varje ljud
hur litet det än är
hur svag och blid och skär
Ett steg det varar i evighet
mer än stjärnor, men är vi
synden lätt och ängslan tung
Sucka högt som hösten
sov till världens slut