9.10.11

Sorgen en oktoberkväll

En timme är som ett stjärnefall
flyktig, vilsen, aldrig här
tystnaden är långt som livet
längtar efter varje ljud
hur litet det än är
hur svag och blid och skär
Ett steg det varar i evighet
mer än stjärnor, men är vi
synden lätt och ängslan tung
Sucka högt som hösten
sov till världens slut

Ei kommentteja: