Pieni pala elämää

Elämää on vain hetki
se tillin lailla kainosti
kurkistaa ikkunasta
talven tullen katoaa
eikä sitä enää ole

Kuin juuri jalkojesi alla
sinä olet tuorein oksa
mutta vain tänään
riemua täynnä

Vuosien jälkeenkin
olet lämmin kesä
sarastuksen kostea nurmi
jalkojeni alla
sormieni sivelemä päivä

Kannat sieluani sisälläsi
lainaat sitä hetkeksi
elämän ajaksi

Varo polkujesi suuntaa
ettet herää huomenna
ilman tätä hetkeä

Kuihtuneena kukkana
väsyneenä valona
pimeyden piirittämänä
ikuisessa illassa
pysyvästi poissa

Elämä on marjapiiras
ja sinulla vain pieni pala
maista harkiten
elämämme makuja

Dendär tiden mellan sommar och vinter

Hösten kommer, var beredd

gula bladen hoppar ner från träden

bildar på din stig en bädd

det är lugnet före stora vreden

Hösten kommer, vackert grann

förbereder sig att marken natta

land och himmel, lik varann

aftonlika ögon glänser matta

Hösten kommer, kliver in

ej med tålamod på dörren knackar

ryter "nu är världen min"

sommarn i panik sin väska packar

Hösten kommer, varje djur

flyr till söder eller går i dvala

jag vill också ta en lur

sova djupt igenom det brutala

Hösten kommer, varje år

ruskar om dig i din varma kofta

där din själ till majsol trår

varje år är dock så väldans ofta

Hösten kommer, hösten går

snabbt som tjocka regnet på mig faller

se så långt som ögat når

kan du redan höra vinterns skvaller?

Rovdjuret

Rödhårig dam
genom fönstret blickar ut
rödhårig gam
längtar höra offrets tjut

Jägaren har
ett oändligt tålamod
jägaren tar
vad som tillhör hennes blod

Bytet så lugnt
för sitt liv ej kämpar mer
bytet så tungt
in i magen rinner ner

Dolda dyrken

Borta
ut ur väskan flög den väl
utav mig en liten del

Aldrig
är du mera nära mig
dörrarna ej öppnar sig

Femti euro för en ny
sedan färska morgnar gry

Nyckel
till mitt hjärta, till min själ
och till mänsklighetens väl

Världens väldighet

Sade jag då till henne

du förstår inte ännu

men senare

när gardinerna dras upp

Det är som en stor boll

ena sidan täckt av sol

andra mörk

att nå dit kan bara Gud

Höga höga berg me snö

hav i flera veckor

eller bara sand

städer gjorda av lampor

Olika men ändå så lika

som myror och bin

och spindlar

du är en vacker fjäril

Sade hon då till mig

vet du vad pappa

är jag fjäril

då är du också en

Ogenomskinlig kropp

Skugga, skugga, dölj mig nu

göm mig snabbt, ja göm mig nu

skugga, skugga, du som är

alltid vid min sida när

utan ljus försvinner du

lys mig vit, du sol ännu

skugga, ej du gå isär

ännu här hos mig du är

Blygt blåser bort

Rönnbären rodnar, ren' rödheten randas

småfåglar smattrande, smittande smil

bladen bli blåsta, blott blötaste blandas

stillsamm, stark stämma stagnera steril

Våldsamma vindar, vart vissna, vart vända

kroknande kronor kring kraftig kravall

tallarnas toner till tystheten tända

missmodet mörknar mot mattsvart metall

Höstarna hastar, har hisnande höjder

nakna naturen nöjd niar nu ner

fruktansvärt frysande, fria från fröjder

sargade sommar, sist solskenet ser

Kasvot kertovat kaiken

Hän otsa rypyssä
vihan näköinen suu
miestä mikään vaivaa
ajatuksissaan vain
mutta lämmin katse
lentosuukon kaltainen
pehmeää ainetta
mummo ivasi keittiöstä
vilua terveyssukupolvelle

Fria tillsammans

Här jag sitter blott och tänker på

att jag dig otroligt

mycket älskar, hur jag kunde få

dig, det är så roligt

månne tänker jag som grå också

Känner du mig väl, en öppen bok

läser du mig makligt

ändå blir jag lite spänning, tok

kallar du mig sakligt

nästa blad kan göra dig så klok

Spegla dig i mig så speglar vi

också då varandra

bunden men på himlen ändå fri

dock trots allting vandra

alltid vi tillsammans skall förbli