5.9.12

Blygt blåser bort

Rönnbären rodnar, ren' rödheten randas
småfåglar smattrande, smittande smil
bladen bli blåsta, blott blötaste blandas
stillsamm, stark stämma stagnera steril

Våldsamma vindar, vart vissna, vart vända
kroknande kronor kring kraftig kravall
tallarnas toner till tystheten tända
missmodet mörknar mot mattsvart metall

Höstarna hastar, har hisnande höjder
nakna naturen nöjd niar nu ner
fruktansvärt frysande, fria från fröjder
sargade sommar, sist solskenet ser

1 kommentti:

freja kirjoitti...

så allitterärt! duktigt :)