Mambojambo

En sen begynnelse

viker undan för själen

sprättar i förtvivlan

En dimma som aldrig syns

ett gråt i skuggan

ett liv utan dig

Ole kanssani tänään

Virtaa uuteen päivään

saisinko sinulta?

Yhden pienen suudelman

poskelleni

Hymyn, sen suloisen

jonka taidat

mieleeni lipumaan

Saat kävellä mielessäni

koko päivän

Pysähtymättä

Vintrar, vårar

Vackra Nordens vinternätter

vilar naket vid min nejd

vintern nu mot våren vätter

värmen nalkas nu med fejd

Visst, vi älskar vita bygder

vassa vindars näpna smäll

varifrån naturens dygder

vräker fram bland våra fjäll

Visar solens sken nu tiden

väl är nästa årstid vår

vilken njutning efter striden

varje näste sällsamt når

Våren närmar sig med hasta

vidga vyerna min vän

vintern rymmer, där med basta

vakna ny och grön igen

Jos sinua ei olisi enää

Puhuimme kuolemasta

millaista elämä olisi

yksin

Kenen kanssa jakaisin aamulehden

kenen kasvoja ihailisin iltaisin

kenen hengitystä kuuntelisin öisin

Niin, sinun

tietenkin

Vain ajatus olemattomuudestasi

itkettää

joka ikinen kerta

Kuolema

Olethan lähelläni

elämän päätössummerin soidessa

maalisuoran lopussa

viimeisen illan kylmyydessä

Pidäthän minusta kiinni

kunnes suljen silmäni

vedän viimeisen kerran happea

ja sydämeni rumpu hiljenee

hil-

je-nee

pa-pam

pa-pam

pa-

pam

pa-

pam

Här under solen

Min Gud
livet är en möda
Du vet ju det
snart är jag och alla mina döda
och ingen grät

Du ser
livet är en dvala
av skuggor små
evighetens vackra vita svala
kan den mig nå

Och allt
som jag stilla blickar över
månne den mig alls behöver

Så kallt
förr var lotten annorlunda
nu så vill jag bara blunda
här i denna livets möda
må vi lugnt och stillsamt blöda