Min Gud
livet är en möda
Du vet ju det
snart är jag och alla mina döda
och ingen grät
Du ser
livet är en dvala
av skuggor små
evighetens vackra vita svala
kan den mig nå
Och allt
som jag stilla blickar över
månne den mig alls behöver
Så kallt
förr var lotten annorlunda
nu så vill jag bara blunda
här i denna livets möda
må vi lugnt och stillsamt blöda
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti