Vanhoilla vihreillä

Valot katoavat seinien taakse
ja harhailevat kaduilla
niin kauan kun keltaiset palavat
ja ennen kuin huomaatkaan
ne ovat poissa

Ja varjotkin ovat  häipyneet
kauas etelään
etsien paikkaansa ja elämän tarkoitusta
jostain muualta

Ja kun punaiset valot syttyvät
mekin tiedämme
että aika on tullut

Pysähtyä
viimeisen kerran

Sorlet genom staden

Stadens ljud
porlar genom natten

Rinner lugnt i bäckar små
av skratt och rop
och djupa diskussioner
 
Brusar som ett vattenfall
och mynnar stilla ut i havet
av ljud vi nångång hört

Ljud som gör oss trygga
av liv om än så tyst ibland
som sommarregn 
i oklippt gräs

En viskning av sin käraste
är stadens ljud i natten

Alltid ensamma

Vi är alltid ensamma
när vi sover
och mörkt är det också
ibland i våra tankar

Vi är alltid ensamma
när vi speglar oss
i ljuset av alla andra
som är vackrare

Vi är alltid ensamma
när vi älskar
men inte blir älskade
av den vi älskar

Vi är alltid ensamma
när vi dör
och kroppen förmultnar
långsamt

Aikaisempi aamu

Siinä me seisoimme
vain me kaksi
varpaat hiekassa

Hiljainen tuuli
toi aallonharjoja luoksemme
jotka sulivat jaloissamme
niin kuin mekin silloin
sulimme yhteen

Auringon nousu
se vasta hieno onkin!

I livet flyger vi fram

När jag är gammal
och svag
är du ännu kvar?

Vid min sida
och stöder min bräckliga gång
mina haltande steg
min trötta själ

Och finns jag där för dig
när du gråter
eller behöver någon
som tömmer talriken

Eller har vi flytt
tillsammans

till ett bättre kalas

Edith 4.0

Vinter vintervalla
kom i ljusnad, dräktigt smal
rys mot markens gröda
stor i nöden
alltid sjaskig
glömde bort

Själsfränder är kliché

Du är den jag alltid älskat
eller visste att jag skulle
och vill

Den som får mig att stanna
bara för att se på dig
och dina roande miner

Jag tänker
hur kan hon inte veta
hur underbar hon är
förstå nu snälla
du är allt jag velat ha

Lämmitetään sauna

Olet kylmä kuin Päijänteen vesi
pohjoistuuli viilensi sinutkin
12 asteiseksi

Tunnoton kosketukselleni
käteni harovat tyhjää
vaikka olemme aivan lähekkäin

Kuulet hengitykseni
mutta kuuletko kaipuuni
kuinka koko kehoni ja sieluni
huutaa käheänä
viimeisillä voimillaan
tule luokseni

Onsdagkväll

Månen är halv
som jag utan dig
eller kanske bara en fjärdedel

Du söker frid i själen
på fel ställe
jag gör också det ibland
visste du det?

Tänk att leva i mörker
nu är det sommar
solen är skön
du är ljuvlig

Keinussa

Keinu, keinu
anna maailman antaa sinulle vauhtia
korkeammalle
kunnes näet auringon laskevan

Keinu, keinu
kunnes vauhti kaikkoaa
ja varjosi on poissa

Kuolemaa pala kerrallaan

Aivan kuin olisit kuollut
huokasit niin syvään
ja niin kauan

Kevään kukintakaan ei kiinnostanut
ei auringon polte
eikä valkeat yöt
sinua ei liikuttanut mikään
paitsi ampiaiset

Palaatko joskus tänne
meidän hetkiin
vaikka oletkin tyhjä

Pitäisin siitä
kovasti

Och vi skall stiga upp igen

Vem skall trösta knyttet
och vem skall trösta dig
om jag nåt kan göra
berätta det för mig

Le för mig en gnutta
och ta emot min tröst
du är allt jag älskar
sån är mitt hjärtas röst

Kakkapelles rullar
man går på dem ibland
svälj nu dina tårar
fast guldet blev till sand

Vi ju bara faller
så att vi lär oss stå
du, från himlen älskad
från jorden likaså

God morgon

Elektromagnetisk strålning
ljus
genom spjälgardinerna
värme
världens morgon

Tule jo

Hellä sade maailmalle
laiskalle keväälle
potku persuksille
nouskaa jo, kukat pienet
viimatuulet häipykää
Kevät, missä viivyit?

Svämma över mig

En uttorkad bäck
det var allt jag var
om ens det

Du kom som ett vårregn
frisk och fuktig
Du fyllde mig
till breddarna

Vilka strömmar nu
jag svämmar över
av dig

Haiku

Vieno tuulahdus
olit ajatuksissain
mutta niin raikas

Stjärnorna sover också ibland

Att stråla hela tiden
det orkar ingen med
ingen prinsessa i världen
inte ens Paris

Kan du leva för fullt
varje stund är din
tror du i dina drömmar

Natten är ingen slump
den är din för att växa
mörkret är din vila
sömnen är din mor

Ingen orkar alltid stråla
du förstår
stjärnorna sover också ibland

Rakkauden ruokalista

Voiko rakkautta ruokkia

lämpimiä sanoja alkuruoaksi

pääruoaksi jaettua iloa

sekä pitkään kypsynyttä kunnioitusta

jälkiruoaksi ihon väreilyä

sanatonta kehojen kommunikointia

ja jäätelöä

Det nalkas

Det hettar, det smälter, det rinner små bäckar

det ljusnar och lyser och doftar allt mer

det bländar, det blåser då vintern nu säckar

som förr det har hänt och nu åter det sker

Från snömassor solen sig munsbitar tuggar

den river och röjer så marken blir kal

snart ingenting mer våra vitsippor skuggar

snart blomstrar var dunge i försommarns dal

Med värme, med glädje och hopp uti själen

med kvitter och sång i varendaste vrå

blott enstaka dagar och slagen är tjälen

vi saknar dig våren, vi saknar dig så

En kvinna

En kvinna i min smak

en kvinna uti mina drömmar

en kvinna under samma tak

en kvinna som mitt hjärta ömmar

En kvinna stark och vis

en kvinna relativt finurlig

en kvinna för en äkta gris

en kvinna känslig och naturlig

Den kvinnan är mig kär

den kvinnan all min håg berövar

den kvinnan mig om livet lär

den kvinnan vet vad jag behöver

Den kvinnan rakt på sak

den kvinnans blickar ack så blida

den kvinnan med en ljuvlig bak

den kvinnan ännu vid min sida

Elämisen jälkiä

Sinussa on elämisen jälkiä

lapsuuden leikkien haavoja

nuoruuden innon viiltoja

Pintavaurioita

siellä täällä

leimoja eletystä elämästä

uurteita hitaasta kasvusta

Naiseksi 

Äidiksi

Sinussa on elämisen jälkiä

polut silmien alla

kertomuksia elämästä

ja kuolemasta

sekä niin monesta naurusta

etten niitä enää muista

katsomatta sinua

ja niitä elämisen jälkiä

meidän elämämme jälkiä

Elämän yksinkertaisuus

Tässäkö on elämäni

sitä joskus miettii

valkenevan päivän äärellä

Tässäkö kaikki

vain olla

ja rakastaa?

Niin,

eikö olekin ihanaa

Vain olla

ja rakastaa

Mikä suurenmoinen elämä!

Undran över sedvanliga ting

Snön smälter

liksom vi ibland

mister formen

och förlorar hållningen

En dag som denna

då man undrar så mycket

undrar, undrar, undrar

över saker som egentligen

inte spelar någon roll

Och blicken fastnar

vid något alldeles vanligt

som man ser varje dag

Vid snön som smälter

fäster jag blicken

och undrar

Tahdon

Hetki kanssasi

tai kokonainen elämä

jos Jumala suo

Tarpoa yhdessä

pieniä polkuja

tai valtateitä pitkin

Käsi kädessä

katse katseessa

Keveät sydämet lähekkäin

rakastavat sielut sylikkäin

aina

ja ikuisesti

Mambojambo

En sen begynnelse

viker undan för själen

sprättar i förtvivlan

En dimma som aldrig syns

ett gråt i skuggan

ett liv utan dig

Ole kanssani tänään

Virtaa uuteen päivään

saisinko sinulta?

Yhden pienen suudelman

poskelleni

Hymyn, sen suloisen

jonka taidat

mieleeni lipumaan

Saat kävellä mielessäni

koko päivän

Pysähtymättä

Vintrar, vårar

Vackra Nordens vinternätter

vilar naket vid min nejd

vintern nu mot våren vätter

värmen nalkas nu med fejd

Visst, vi älskar vita bygder

vassa vindars näpna smäll

varifrån naturens dygder

vräker fram bland våra fjäll

Visar solens sken nu tiden

väl är nästa årstid vår

vilken njutning efter striden

varje näste sällsamt når

Våren närmar sig med hasta

vidga vyerna min vän

vintern rymmer, där med basta

vakna ny och grön igen

Jos sinua ei olisi enää

Puhuimme kuolemasta

millaista elämä olisi

yksin

Kenen kanssa jakaisin aamulehden

kenen kasvoja ihailisin iltaisin

kenen hengitystä kuuntelisin öisin

Niin, sinun

tietenkin

Vain ajatus olemattomuudestasi

itkettää

joka ikinen kerta

Kuolema

Olethan lähelläni

elämän päätössummerin soidessa

maalisuoran lopussa

viimeisen illan kylmyydessä

Pidäthän minusta kiinni

kunnes suljen silmäni

vedän viimeisen kerran happea

ja sydämeni rumpu hiljenee

hil-

je-nee

pa-pam

pa-pam

pa-

pam

pa-

pam

Här under solen

Min Gud
livet är en möda
Du vet ju det
snart är jag och alla mina döda
och ingen grät

Du ser
livet är en dvala
av skuggor små
evighetens vackra vita svala
kan den mig nå

Och allt
som jag stilla blickar över
månne den mig alls behöver

Så kallt
förr var lotten annorlunda
nu så vill jag bara blunda
här i denna livets möda
må vi lugnt och stillsamt blöda