Steissin

Jag sitter, Steissi, vid din rand
och ser på metrons tåg
hur, ledda av en osedd hand,
de kämpa mot sin håg.

Där kom en till, den log så röd
som metrotågen ler.
Farväl! Hur snart farväl den bjöd
för att ej komma mer.

Dock, där en annan till som bar
en skara väldigt stor,
men, ingen tid, att stanna har
de rusar mot kontor.

Så far de alla bort envar
de har så brottom än!
Och metron, ack, så flyktig, snar
försvinner även den.

Mein Tageslauf

An einem normalen Wochentag beginnt mein Tag um halb acht Uhr wenn der Wecker klingelt. Ich stehe auf, ziehe mich an und laufe in den Keller und wasche mich. Oft frühstücke ich ziemlich schnell, ein bisschen Brei, Brot und Saft. Danach habe ich es sehr eilig und renne zum Bahnhof, wenn der Zug nicht gerade gefahren ist. Während der Fahrt zum Fitnessraum lese ich die Zeitung und manchmal schreibe ich auch etwas in meinen Kalender. Am Vormittag schwitze ich ein bisschen im Fitnessraum und fahre zur TU um Zwölf Uhr und esse Mittagessen. Am Nachmittag habe ich einige Vorlesungen und danach fahre ich regelmässig nach Hause. Abends habe ich oft Spass mit meinen Freunden und manchmal helfe ich auch bei den Hausaufgaben. Im Sommer spiele ich viel Fussball und Volleyball und im Winter Eishockey. Gegen neun oder zehn Uhr sitze ich ein bisschen am Computer und kontaktiere meine Freunde via Internet. Bevor ich ins Bett gehe, lese ich ein bisschen die Bibel, putze meine Zähne und bereite mich auf den nächsten Tag vor. Das ist ein normaler Tag in meinem erdachten Leben.

Måndag morgon

Den veckan började så stilla leva
med gäspande och alltför trötta blickar
med slutna ögon, mödosamma nickar
ej mången ville drömmarna än kväva

Man hoppades att se en liten reva
i molnens tunga skikt med mörka prickar
man hoppades att fastän klockan tickar
man snart ett riktigt liv sig kunde väva

Men nästa morgon skulle inte vara
som denna, lika trött och lika dålig
ej komma åter lika oförväntat

Den skulle alla frågorna besvara
ej vara lika onödig och hålig
men allting skulle ske som var förväntat

Janick nr 11

Vi skall på partaj ikväll
inte alls till Berghäll
festen blir väl speciell
för den är hos Anu

Jättekiva, denke ich

Hallo alle Kinder! Ich bin onkel Rüdiger und ich bin ihren Freund. Jeztz muss ich Deutsch lesen gehen, aber es ist sehr spass. Danach bekomme ich hoffentlich etwas zu essen, oder sonst habe ich Hunger. Es ist ziemlich schwer in Deutsch zu schreiben, denn ich hade keine Bücher mit mir. Aber is ist geil! Am Abend gehen wir zum Zentrum denn wir eine Film sehen wollen, es ist aber ein bisschen kühl som Alle nette Kinder mussen warme Klamotten (und coole, auch) mitbringen.
Und jetzt beginnt die Lektür, tschüss!

Jäntan Carla-ke

Nu skall ni här få höra om
en liten, hårig flicka
hon hette Carla, flickan som
men flesta mänskor klicka

Hon oftast var en trevlig prick
när hon int lukta illa
blev föremål för mången blick
av utländsk mansgorilla

Hon älskade musiken så
hon "lyssna, och var framme"
men svårt var det att ensam stå
och sjunga lovsångs-am(m)en

Ej visdom fått i väldig mängd
men snäll var hon ändå
hon hade blondat hår med längd
och ögon väldigt blå

Men livet här, det blev så kort
hon härifrån försvann
med turkisk man hon flytta bort
ack, hennes dröm blev sann

Underbar glädje

Varför ler jag för mig själv
vem kan det förklara?
Strömmar glädjen av sig själv
eller är den bara?

För den är ett konstigt ting
som ej går att fånga
och den kostar ingenting
alla gör den stronga

Glädjen, nämligen, i mig
kanske svämmar över
hjälper mig att glädja dig
då du det behöver

Men den ändå alltid finns
där den skratt bereder
lita på att jag nog minns
varför jag mig gläder