Jag sitter, Steissi, vid din rand
och ser på metrons tåg
hur, ledda av en osedd hand,
de kämpa mot sin håg.
Där kom en till, den log så röd
som metrotågen ler.
Farväl! Hur snart farväl den bjöd
för att ej komma mer.
Dock, där en annan till som bar
en skara väldigt stor,
men, ingen tid, att stanna har
de rusar mot kontor.
Så far de alla bort envar
de har så brottom än!
Och metron, ack, så flyktig, snar
försvinner även den.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti