Den veckan började så stilla leva
med gäspande och alltför trötta blickar
med slutna ögon, mödosamma nickar
ej mången ville drömmarna än kväva
Man hoppades att se en liten reva
i molnens tunga skikt med mörka prickar
man hoppades att fastän klockan tickar
man snart ett riktigt liv sig kunde väva
Men nästa morgon skulle inte vara
som denna, lika trött och lika dålig
ej komma åter lika oförväntat
Den skulle alla frågorna besvara
ej vara lika onödig och hålig
men allting skulle ske som var förväntat
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti