Tack och lov

Hur kan jag mista hoppet
då Du är mitt hopp
Du leder, Du stöder
Du styrker de bröder
som en gång mist hoppet

Hur kan jag bli ilsken
då Du är så god
Du ger så goda gåvor
håller mig i dina håvor
du är så god

Du vet vad som är bäst
för mig, för alla, för oss
Du låter mig be i frid
Du bryr dig ej om tid
alltid lyssnar på mig

Jag kan ej tacka tillräckligt
men jag vill ändå tacka
Dig allena vill jag prisa
Dig för alla mänskor visa
åt en person i taget

Brinn, mitt hjärta

Du tände en liten gnista
tänkte, "skulle den brista?"
men den vidgade sig

Du tände en liten låga
tänkte, "skulle jag våga?"
och det gjorde jag då

Du tände en liten brasa
var svårt för den att rasa
för den brinner ännu

Du satte mitt hjärta i brand
du kramade om min hand
jag kramade din också

Från liv till död

Fredagen den kom, den log
hade torsdagen fått nog?
ändå då den kom, den slog
kattens sista liv ock tog

Förr så full av fröjd, av liv
skuttande och positiv
munnen full av fräsch saliv
löpte med bestämda kliv

Kunde inte ana då
vilken elak, hemsk och rå
strax med döden skulle slå
sluta denna världs ridå

Aldrig händer mera det
att den katten, ack så fet
blir begravd i myllan tät
livets korta gång jag vet

Haiku

Glimtande ögon
kanske någon redan min
bamsebjörn funnit

Religionspsykologi

Slut ögonen
blunda
ännu en stund
dröm
om himlen
lite till
vandra
i drömmarna
igenom drömmarna
blunda
blunda mera
dröm mera
vad ser du?
öppna ögonen

Vidsträckta vidder

Smygande skymmande skyar
hittade hisnande höjder
beundrade blåsiga byar
firade fåniga fröjder

Ovanför åar och åsar
vittnade vinande vindar
mättade mäktiga måsar
lugnade leende lindar

Kala kallnande kullar
svalde strålarna sista
renade regnmolnens rullar
blidkade brisarna brista

Suckarna samlades sakta
delade dalarnas dimma
ville vidderna vakta
fjordarnas friskhet förnimma

Tanka

Tomhetens känsla
slår så ofta den hinner
ljudlöst innanför.
Värker och blir för en stund
styrker resten av livet.

Tanka

Beklagansvärda
alltför långa sekunder
blir historia.
Så bliver även nästa
sekunden lika bortglömd.

Haiku

Inte väl jag var
av tystheten omgiven
ensam, utan svar?

Märkligt nog, jag var
av tystheten omgiven
ingen fanns mer kvar

Otillräcklig tröst

Jag ville åt dig plocka små lupiner
ur ängens sköte, omgivna av lera
och i ditt vackra hår dem mjukt plantera
begrava dina sorger i ruiner

Men du var ännu fylld med dystra miner
du ville inte blommor hava flera
och inte heller höra mig citera
hur dina ögon liknade rubiner

Då frågade jag dig om vi skall bedja
att alla dina tyngande bekymmer
ditt hjärtas grottor skyndsamt skulle lämna

Så släppte gråten, du dig kunde glädja
för hjärtat hellre tro än tvivel rymmer
jag fick dig åter sockertopp benämna

Schizofreni

Hör du dimmans sväv i mörkret
ser du vindens virvlar
känner du naturens skönhet
doftar du ett virrvarr?

Jag är döv och jag är blind
stängd är även hjärtats grind

Vet ej var jag är och varit
vart jag är påväg
vet ej varifrån jag kommit
skyndar blott iväg

Minnet åter tanken sviker
häftigt ilskans toner skriker

Ser du dimmans sväv i mörkret
hör du vindens virvlar
doftar du naturens skönhet
känner du mitt virrvarr?

Stolen

En gammal en den var
slitna sidor, slitna ben
sliten dyna, ändå len
många minnen bar

Var byggt av gamle Per
långa timmar, långa dagar
skulle hålla tunga magar
inte gå isär

Och skicklighetens lön
blev ett verkligt mästerverk
skulle ej ge ryggen värk
istället vara skön

Den vackraste den blev
tjänade i åratal
kände varje kungasal
och varje Pers elev

Men ålderdomen kom
rev upp träets snidna kanter
sutten av för många tanter
prakten blev bakom

Nu ensam i ett skjul
Suckar inte, stönar ej
är som varje bortglömd grej
bra, men ändå ful

Rosor är röda..

Rosor är röda
violer är blå
smultron är söta
du är likaså

Rosorna var röda
violerna var blå
nu är båda döda
men du är söt ändå

Värmeslag

Stilla
Vindstilla grönskande ting
så varma
innanför glödande
innanför levande

Sollös himmel
så varm ändå
oroligt ståhej
svettigt
svettigt

Allt i en
en och samma väntan
ständig väntan
på vatten
på liv

Men ingen väntan
är förgäves
den bara är

Sommartider (hej, hej)

På sommaren skall man ha smutsiga fötter
gå barfota ute bland mylla och rötter
blåsor och sår
kommer och går
men njutningen varar med smutsiga fötter

På sommaren skall man sig doppa i vatten
då dagen är het och ej svalkar som natten
först känns det kallt
men efter allt
man strax vill sig åter blott doppa i vatten

På sommaren skall man ej sätta sig inne
man ute skall studsa med nytt barnasinne
vill ej sig bränna
men livet känna
du vill väl på hösten ha kvar något minne

Den stjärnklara natten

En kväll bortom himlar och svalnande stränder
i ensamhet spände sig aftonens valv
och kände sig tapper men ändå så halv
dock tröstades sakta av stjärnornas ränder

Satt blundande ute och lyssnade stilla
omkring mig fanns liv som knappt vilade alls
och jag ville ock stiga upp, dansa vals
men än var ej tiden för hjärtat att spilla

Jag tänkte vad månne kan ske nu därborta
ja, kanske har sömnen din blick redan skymt
och med dina tankar till drömvärlden rymt
men akta dig, nätterna är nu så korta

Snart drömde jag också om kommande dagar
jag drömde om värme, om blommor och bin
om allt som jag samlat i kärlekens skrin
om allt som min levnad på jorden behagar

Så somnade även de tankar som blivit
naturen slöt samman och tystnade till
och månen på himmelen satte sigill
den stjärnklara natten ånyo framklivit

Limerick

Elias var mannen från Vasa
som läste till tenter med fasa
men plötsligt kom hösten
blev kallt runtom brösten
så böckerna blevo en brasa

Morgonbön

Käre, gode Gud, min himmelsfader
tack för denna vackra, sköna dag
tack för skydd över mina bravader
tack för att du ger mig välbehag

Tack också för att du alla mina
nära, kära som du åt mig skänkt
låtit sova trygga utan pina
tack för att du oron i dem dränkt

Dig jag tackar för att du förlåter
alla mina synder som jag gör
även om jag för dem faller åter
du mig renar och min ånger hör

Förlåt mig, jag har syndat nu igen
förlåt mig mina hemska tankar
jag ber välsignelse för var ovän
som låter ilskan lägga ankar

Än en gång, för mina vänner alla
jag tackar Dig och ber dig skydda
alla dem och fallna åter kalla
ber om skydd för familj och hydda

Styrk mig Herre, ge mig kraft att orka
fyll min själ med din Helige And'
trösta mig Herre, varje tår torka
håll mig och de mina i din hand

Amen

Idag och imorgon

Gråt idag
jubla imorgon
sörj så länge solen skiner
skratta sen när vinden viner
på mötets dag

Sov idag
få liv imorgon
vila dig och dröm om sången
njut när du ej mer är fången
ändå så svag

Sorg idag
glädje imorgon
längtan tynger varje sekund
men jag bevarar varje stund
och andetag

Rajan

Rajan kallade de mig
ända sen första blicken de gjort
visste ej så mycket om mig
de bara satt o babblade så fort
Rajan kallade de mig

Ringa år jag hade bakom
då jag ensam som yngling trädde
Till den stora staden som
Överflödande, ståtligt sig bredde
det märkte väl inte dom

Såg dem nästan varje dag
Jobbade med mig där vid hamnen
Men ej lika hårt som jag
hade ju att göra med namnen
Då man hette Fatih som jag

De skrattade och hade skämt
vilade ofta i skuggans köld
blängde på mig utan flämt
det lades märke till varje böld
då jag arbetade jämnt

En dag beslöt jag att säga hej
men snubben kollade förvånat
”Vad har jag att göra med dig?”
helt som om jag hade hånat
jag sade aldrig mera ”hej”

Höll mig i skuggorna gömd
gjorde min plikt, men ej desto mer
världen var uppenbarligen dömd
Rajan, ej kallades jag mer
för jag var sedan länge glömd

Janick nr9

Blommor och bin, i min rabatt
hästar och svin, och se, en katt
en liten sardin, min enda skatt
ta amfetamin och säg godnatt!

Bortglömda tankar

Liljorna slog ut i knopp
då vintern smalt i går
skulle vilja ta ett dopp
smaka på en naken vår

Att blotta sig en solig dag
visa sig för naturen
vore som att visa sitt jag
och hela tunga apparaturen

Revbenen lade till besvär
i ungdomens svettiga år
och hatets vassa flisor skär
så man i hjärtat får sår

Blir man slagen hårt därner
kan då smärtan väl bli värre
av att sjunka mer och mer
men dock inget se desvärre

Här jag slutar denna dikt
sängen kallar på sin slav
och under dessa dystra skikt
får jag njuta, slappna av.