Rajan

Rajan kallade de mig
ända sen första blicken de gjort
visste ej så mycket om mig
de bara satt o babblade så fort
Rajan kallade de mig

Ringa år jag hade bakom
då jag ensam som yngling trädde
Till den stora staden som
Överflödande, ståtligt sig bredde
det märkte väl inte dom

Såg dem nästan varje dag
Jobbade med mig där vid hamnen
Men ej lika hårt som jag
hade ju att göra med namnen
Då man hette Fatih som jag

De skrattade och hade skämt
vilade ofta i skuggans köld
blängde på mig utan flämt
det lades märke till varje böld
då jag arbetade jämnt

En dag beslöt jag att säga hej
men snubben kollade förvånat
”Vad har jag att göra med dig?”
helt som om jag hade hånat
jag sade aldrig mera ”hej”

Höll mig i skuggorna gömd
gjorde min plikt, men ej desto mer
världen var uppenbarligen dömd
Rajan, ej kallades jag mer
för jag var sedan länge glömd