En kväll bortom himlar och svalnande stränder
i ensamhet spände sig aftonens valv
och kände sig tapper men ändå så halv
dock tröstades sakta av stjärnornas ränder
Satt blundande ute och lyssnade stilla
omkring mig fanns liv som knappt vilade alls
och jag ville ock stiga upp, dansa vals
men än var ej tiden för hjärtat att spilla
Jag tänkte vad månne kan ske nu därborta
ja, kanske har sömnen din blick redan skymt
och med dina tankar till drömvärlden rymt
men akta dig, nätterna är nu så korta
Snart drömde jag också om kommande dagar
jag drömde om värme, om blommor och bin
om allt som jag samlat i kärlekens skrin
om allt som min levnad på jorden behagar
Så somnade även de tankar som blivit
naturen slöt samman och tystnade till
och månen på himmelen satte sigill
den stjärnklara natten ånyo framklivit
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti