Jygeliräp

Joulutunnelmaa
meitsi sikana saa
kun mä funtsin kaikkii lahjoja
Yllestrumporei
paljon fyffee, hei
Pukin säkist ei kama lopu, ei

Hyvää jygelii
meitsi diggaa niin
tsyrkat leesaa evankeliumii
ota iisisti
laula snygisti
Jesse föödas tänne ihan skidiksi

Mera snö

Glittra lilla fina flinga
som i drivan enkelt bor
kan ej ensam vintern bringa
ensam är den inte stor

Men då flingorna är flera
oron i Europa gror
då väl ingen minnes mera
ensam är den inte stor

Plötsligt inget vill fungera
resan blir en ändlös tour
vintern är en jobbig era
tur att man i Finland bor

Tunga steg

Du ville ut i vimlet
snön yrde under dina fötter
jag hasade fram
höga drivor och dåligt fäste
men du gick framåt
likt en evighetsmaskin
och jag hasade fram
trögt, men ack så tappert

Så var det slut

Tentterna slut
snart far jag ut
ur denna vackra skola
men kläder väldigt coola
ljusröd kravatt
och cylinderhatt
lyssnande på Carola

Jag är så slut
måst slippa ut
och parta halva natten
när man löst på kravatten
dippan blott kvar
sen kanske man har
sått så fint i rabatten

Otto var en stalledräng (mel. Staffan var en stalledräng)

Otto var en snygg, ung man
han hade också hjärna
för honom hennes hjärta brann
han stråla som en stjärna
Inga klockor ringa än
men vi med tålamod skall vänta

D-dagen

Molngalleriet har tappat sin lykta
levernets sköte har blivit en krypta
själarna skådar en stjärnornas skur
nog är väl Jesus en sagofigur?

Skrikande, gråtande nöd täcks av dunder
kan väl en utbildad man tro på under
urmoderns mantel förlorar sin glans
livklädnaden har ock lagts ur balans

Utan en varning det kommer en droska
knackar på dörren med blixtar och åska
vetet skall sållas, men vem är väl agn
hur skulle det någon vara till gagn

Dagen har kommit, ja stunden är inne
sent är det nu att få gudfruktigt sinne
Herren har givit och nu skall han ta
Varför, man undrar, då allt väl är bra?

Fåren och getterna skiljs från varandra
klyftan är vid, man ej når till de andra
någonstans borta, där finns Abraham
gator av guld, evigt ljus och ett lamm

Här är dock varmare än på Mallorca
svalka man söker men finner blott torka
kunde väl någon ha upplyst mig då
att man ej skördar det man ej vill så

Mokus the manly man

Lördagskvällen ofta samlar
folk till stan och vissa famlar
utmed gator, torg och gränder
där det allra mesta händer
minnet kan man tappa då
huvudet man ock kan slå

Mokus han går tryggt om kvällen
bryr sig ej om alla pellen
tonårsglin med lösa brallor
wannabees med fetta frallor
Mokus har ett luftgevär
och en läderväst så kär

Friden han i stan bevarar
många från bekymmer sparar
de behövande han hjälper
sprit från fyllons glas han stjälper
Stan har fått en ny sheriff
mutas ej med öl och biff

En akilleshäl han haver
någonting som nog begraver
känslan om att göra plikter
då han möter små konflikter
Ja, det är ju romantik
hjärtats ljuva ravemusik

Så, om du vill honom vinna
må du, kära vän, besinna
att du hjärtat måste bruka
kanske söta ord kan mjuka
upp hans hjärta, hårt som sten
eller är det blott ett sken?

Rosa brev och hjärtkonfekter
tramsigt tal på dialekter
varma avsked på perronger
fnissande och kärlekssånger
detta är receptet, så
vad är det du väntar på!

Novemberdagen

Den börjar med strålar
som tränger sig in
för solen ej snålar
med ljuset, besinn
I örat den viskar
"god morgon, stig opp
din fru redan diskar
och fyller din kopp
skall du också bidra till dagens förlopp?"

Det går ju att njuta
då vädret är klart
och hösten snart sluta
och vintern tar fart
Nu kalt är i skogen
och stigen vid ån
så småningom mogen
att i någon mån
bli täckt av små flingorna ovanifrån

Men solen sig sänker
så fartfyllt, så strax
att tankspritt man tänker
att redan är dags
för herrskap att vila
inför nästa dag
Ej hjälper att ila
ty mörkret ett tag
nu råder och väntar på gryningens slag

Farväl

Med våta kinder, satt stilla och tänkte
havet om natten små skumvågor skänkte
och våta tår

Ensam hon var under stjärnornas vimmel
tårarna speglade kolsvart himmel
och gömda sår

Tystnaden skänkte lov till att gråta
mödosammare var att förlåta
att hon gått bort

Platsen var tom, hon ej fanns mer i världen
många var stegen hon tagit på färden
inget för kort

Orden på bädden var "jag har haft lycka
Herren strax vill mig till evighet rycka"
Nej, stanna kvar

Vacker, vit kista bärs ut under tårar
"minnet av dig mig än länge bedårar
farväl, moder rar
farväl, farmor kär"

Limerick

Att flytta till Mannerheimvägen
gör lyan nog bättre belägen
för den det behagar
att på galna dagar
för köpsjuka bli mer benägen

Livslust

Där vart liv blott är
en strimma så blå
och kort som en sång
ja dit vill jag gå

Där ängsblomman gror
och växer i prakt
men ändå så snart
i graven blir lagd

Där kärlek ock finns
som föder var mun
och stillar var strom
och vattnar var brunn

Ja där vill jag le
och leva mitt liv
den strimman jag vill
så gärna få bli

Blott älska, ej mer
berusa sig full
av livslust, av skratt
och vyer av gull

med vissheten att
ett helt hav få bli
med gator av guld
och fullkomligt liv

Så kan jag dock ej
nu önska nåt mer
än tro och ett hopp
på att det snart sker

Så härlig så fin
som en akvarell
bedårande, skön
precis som ikväll

Hösten visar allt

Ingen sol i hösten lyser
framför brasan man ej fryser
nordanvinden vattnet kyler
marken sig med löven skyler
stora mörka molnen hastar
jag i Finlands hjärta bastar
somrar förr har också sinat
utan att till våren ginat
också hösten skall ju sluta
dock den går väl ej att muta
dundervintrar varar bara
tills det åter vår skall vara
nästa årstid efter denna
tror jag att du råkar känna
nu skall jag av livet njuta
ut i regn o stormar kuta
lyssna på Chopin, för livet
kan ej alltid tas förgivet

Sommarns frukter

I blåbärsskogen springer mången
plockare för första gången
tror sig samla tusen liter
snart dock bromsen ilsket biter

Entusiasmen dock försvinner
väldigt snabbt för ej man hinner
plocka länge utan myggen
eller utan värk i ryggen

Så när man lyckats några samla
lär väl muggen genast ramla
ut i backen rinner bären
var det månne värt besvären

Så bäst att hålla sig ur vägen
speciellt om frun benägen
är att plocka allt från snåren
bären räcker nog till våren

Som en varm natt

Jag älskar dig ikväll
fast du redan sover sött
jag älskar dig i morgon
när du mig med smörgås gött

Du och jag är evigt ett
vi har bundits samman
ändlöst skratt och hopplöst gråt
delar vi tillsammans

I misstag har vi ej
varandra sakta funnit
skapt för mig du är
din kärlek har mig vunnit

Jag älskar dig ikväll
när solen har gått ner
imorgon jag försöker
dig älska ännu mer

Vilken fiilis, ti-ti-titti-tii
jag äter Viilis, ti-ti-titti-tii
kan jag rymma all denna fil i magen min

känn passionen, dum-di-dum-du-dii
addiktionen, du-du-duddu-duu
inget annat kan få mig le som magen min