Som en rodnad på din kind
sig sakta på mig smyger
och gör mig stundvis blind
jag utan vingar flyger
Så gör du mig ock varm
då luften ute svalnar
du har en udda charm
fast fågelsången kalnar
Att kraftigt krama dig
det räddar många dagar
din värme sprider sig
också i våra magar
Jag vill att du ditt grepp
om mig ej än skall lätta
och fast jag ropar "släpp!"
du kan mig alltid rätta
Jag ber och tänker nu
på dig och ingen annan
beror det på att du
är bättre än varannan?
Jag ser dig snart igen
så sant vi båda lever
din kind ej rodnat än
du liknar mer än bäver
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti