Ulrich visste ej den gången
att han från och med den dag
skulle vara länge fången
bindas från sitt liv ett tag
Flickan var ju till en början
söt och varm och len och snäll
inte visste heller Örjan -
strax blev tonen mycket gäll
"Tvätta fönstren, för ut skräpen
vårda nu dig själv också,
varför verkar du så häpen
fortsätt jobba, appråpå!"
Nu fick varje dag han lida
slava också varje kväll
skåda tofflans undersida
lyssna på ett ändlöst gnäll
Ingenting han hade anat
förrän "ja" han svarat på
prästens fråga då han spanat
in i hustruns ögon blå
Hemma blev det andra bullar
sådana som smakade
bittert och som hade kullar
och som magen skakade
Så gick tiden ändå sakta
framåt, år kom efter år
hon fick honom ständigt vakta
varje sommar, höst och vår
Skulle då den stackars mannen
någonsin igen få bli
från den äckliga tyrannen
helt och hållet fågelfri
Inget muntert fanns med döden
utom då för Ulrichs tjej
skulle kanske klara nöden
kanske rent av glädja sig
Men det gick ej så för makan
döden den tog mannen först
rättvist delades ej kakan
aldrig släcktes Ulrichs törst
Så hans liv tog slut vid graven
dans på rosor var det ej
då han alltid varit slaven
världens snällaste lakej
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti