Sköna sena stunder

Vila i min famn
lugn, låt sömnen komma
viskar tyst ditt namn
trygg skall du få somna

Dagen den var tung
säger dina kinder
nya dagen ung
stilla du mig binder

Gärna vakar jag
då jag har dig nära
släpper ej mitt tag
vart får jag dig bära?

Bredvid vattenfall
till världens högsta höjd?
skåda skön korall
om natten vore töjd

Sover du redan?
du slumrar väldigt sött
och fönsterbrädan
från daggen blivit blött

Sista tanken gror
genom mig nu strömmar
håller dig och tror
faller in i drömmar

Janick nr5

Inget att göra
inget att föra
inget att köra
Måste orka vänta

Haiku

Ljuvlig molnhimmel
påminner mig om allting
som gör mig så glad

Brevet till mamma

Hej på dig mamma,
jag arbetar hårt,
dagar ensamma
gör livet så svårt

Slantarna färre
blir i min ficka,
dag för dag värre
vill ej fram blicka

Mögligt är brödet
som snart ej finns kvar
suckar åt ödet
som tar allt jag har

För morgondagen
ber jag om föda
då tom är magen
och korna döda

Vilka bekymmer
som ej vill lämna
glädjen ock rymmer
då taket rämna

Blåsor på foten
vill knappast läkas
och vattensoten
får mig att kräkas

Då ber jag dig mor
att mig ej glömma
och skicka mig skor
som tårna gömma

Hoppas jag lever
tills vi ses åter
dessa bokstäver
med mig nu gråter

Välsigne er Gud
och mig ännu mer
ej mer klagoljud
då pennan läggs ner

Ögonblicket

Plötsligt, utan varningar
såg jag dig
bara dig
vad hände med omgivningen?
vart försvann sorlet?
varför stannade alla?
Men jag brydde mig inte
jag stannade också
stämningen var så
härlig och varm,
kallsvettig och mjuk.
Du stod nästan stilla
under solen
kunde nog inbilla
ett och annat då.
Kunde ha stannat där,
stannat för evigt
och andats.
Och jag såg alltsammans
från topp till tå
under ett ögonblick
men det var kort
och flödade bort
som sanden
i Ryfus timglas
Så jag blundade,
svalde tårarna
och gick.

Sköna dag

Snart är den här
stunden jag väntat på
och jag är glad

åå va de känns skönt
men uschdå
gillar inte att vänta
kan de int va nu!

men jag kan drömma
drömma om det varje kväll
om och om igen
tills dagen är här
den underbara

tills dess
väntar jag,
rastlöst.

Ärlighet lärd är guld värd

Ärligheten varar
"längst", påstår en del,
"alla vet det väl.."
så förblir man hel
och bekymmer sparar

Dock en och annan tvekar
"är det ändå så.."
varför inte bara gå
runtomkring och kanske så
lögner som förnekar

Vilken åsikt rullar,
vem kan veta bäst?
Den som talar mest,
som vet om manifest
och bakar goda bullar?

Men jag står för det första
det är ju helt klart
då blir allting bart
för andra som dig snart
finner bland dem största

Så lita nu på mig
tala sanning då
det behövs och få
uppskattning också
och hjärtat tynger ej

Janick nr4

Regnar det?
Ingen vet,
men det lät
som en skur

Klockan tickar

Tiden rinner iväg
sakta sakta
men jag är seg
måste akta
tiden vakta

Urbana möjligheter
inget för mig
fantasin väter
för att jag ej
skall säga nej

Indie-musiken är
tråkig sörja
snart inte längre här
borde börja
mig försörja

Men ibland går backen
ej bara ner
måste med alla facken
och som allt sker
skära fanér

Sluta skriva redan
inget lyckas
och det får sedan
allmänt tyckas:
jag skall styckas

Längtan

Ofta om kvällen
jag längtar
och väntar

på något som glädje i
mig gjuter
och skjuter

mig upp till högre höjder
där strålar
lätt vrålar

från solen till mig
omtumlar
mig lugnar

Då drömmer jag bara
och blundar
för hundar

som jag ser bredvid dig
så söta
och blöta

men ingenting nu
kan väcka
mig, täcka

tankarna dessa ljusa
som sprättar
upphettar.

Burkflickor

Om man tager
en fager
och mager
som gärna vill vandra
som alla andra
ja, då ser man, såna finns på lager.
Urk!
Såna ska sättar på burk.

Förlåtelsens under

Slocknar hoppet stund för stund alltmer
kanske hjälper ingen som ej ser
vad som väntar efter denna dag
det vet väl bara jag

Känslan av att vara i kontroll
sviker mig, och duren byts till moll
falla kan jag, också resa mig
man kan förbättra sig

Hjälpen kommer varje dag pånytt
undrar om jag mörkrets fasor skytt
hoppas att jag varje dag blir ren
och tänder så mitt sken

Viktigt är att alltid tänka rätt
aldrig glömma vad Han alla gett
döden dött, och ingen ära fått
men hoppets gnista sått

Inga dystra tankar tänkas bör
var dock tacksam, vet att någon hör
allt du tänker, har allt i sin hand
och knyt med kärlek band

Evighetsflummeri

Jag märker att jag är
i lätt hypnos
och vet att ingen här
kan väcka mig

Jag ser så tygligt nu
att en narkos
som genast slås itu
flyr bort från mig

Så varför känner jag
då såsom att
det som jag vet idag
skall glömmas snart?

Vart är jag då påväg
om jag mig satt
på tåget ner och teg
och såg allt klart?

Naturligtvis mig slog
den tanken som
så många gånger nog
mig slagit och

då visste jag igen
att tanken kom
för sista gången, men
den blev barock

Till sist och slut jag vet
att jag är trött
och längtar efter het
och stelnad gröt

Min högsta önskan var
ju ej bemött
men ändå då mig bar
det jag beslöt

att aldrig mera bli
en andra gång
befängslad utan fri
från syndens band

Men nu så känner ej
jag något tvång
och om jag ångrar mig
tar Gud min hand

Haiku

Integrera mig
om du gillar kurvorna
och gör det igen

Arbetslivets hårda grund

Gryning med flygfän och sol
men man är ej fri
går runt i en parabol

måste alltid prestera
uppnå resultat
ständigt bättre och mera

får ej stanna och vila
eller samla kraft
"sätt genast fart och ila!"

men kanske då man slappar
utan att bli sedd
arbetsmoralen tappar

ändå borde man orka
göra vad man kan
ej låta svetten torka

"jag gör så gott jag kan"
men det räcker inte
högre vinst behöver man

Vad skönt om en bubbelpool
skulle vara här
och en kväll med flygfän och sol.

Treminutersdikten

Tiden lunkar fram
jag sitter lugnt
slösar tid lite grann
väntar på kvällen

Tänker inte kvickt
det slår bara mot väggen
men än har jag bra sikt
känner mig själv

Nu slutar det
efter några sekunder
ser att den är fet
men inte längre lika

Tjärlekstankar

Jag får ej sömn om kvällen
då jag blott tänker på dig
du är söt som karamellen
söt som en leverpastej.

Mitt hjärta vill studsa ut
alltid när jag ser dig le
snart måst jag väl in på akut
mitt hjärta har blivit gelé.

Nu vill jag på mitt hjärta lätta
du är en underbar tjej
och därför vill jag dig berätta
jag tycker om dig

Lyrik inspirerad av vetenskapen

En vädjan för tystnadsplikt
jag då hade velat
genom det mörknande skikt
som blev en allt tyngre vikt
tankarna falskt spelat

Kan man tro på vad man hör?
Lita blint på sinnen,
"allt är relativt", i kör
ropas ut, och då man bör
spara det som minnen

Förståndig filosofi
så likt matematik
omtumlande inuti
klok av skräp kan ingen bli
stöd all kalabalik!

Flumma oförståeligt,
du kan ej bli förstådd
bättre om du hade tigt
varken bockat eller nigt
förvrängt allt i ett rådd

Av vimlet var man slagen
inte blott för stunden
för dumhet kanske tagen
månntro den sista dagen
som jag vore bunden

Är fri som fågelburen
känner att jag svävar
bort från det förra buren
behöver ej ta kuren
ingenting mer bävar.

Ängslighetens kamp

Det var som förut
i min kammare av mod
Starkare än stank av lut
kunde man, i varje knut,
smaka svett och blod
men hon bara stod

Stirrande, och blek
var flickan i sin fruktan,
kände att jag bittert grät,
visste, långt ifrån en lek
var nu denna tuktan,
mitt hjärtas fruktan

Skulle smärtan väl
glömmas, såsom du en gång
ville glömma allt som fel
skedde, stöttade min själ,
var vi blott på språng?
Dock, det var vårt tvång.

Men vem om mig vet,
vad jag tveksamt gömt i min
hemliga identitet,
vilken jag dig aldrig lät
se, skåda dit in
Låt mig vara din.

Slutligen det blev
något likt ett sken, som var
grått för båda två, jag klev
upp på prydlighetens väv
där var luften klar
och ditt hopp mig bar.

Haiku

Jag skriker mig hes
skriker om någon hörde
och hittade mig

Janick nr3

Tomma tankar
i huvudet bankar
släpper ankar
försvinner långsamt

Flickan

Vattnade ögon i skenet av solen
men läpparna log
och hjärtat det slog
då vinden den lekte så lätt med kjolen
hon hade fått nog
i ilsken bitterhet krossat fiolen
men tårarna dog
med trösten hon tog
i den vackraste blåviolen

Haiku

Oroligheter
strömmar genom tankarna
men väcker inte

Livet

Så lite liv
när natten närmar sig med hast
och dagen sedan länge brast
knappa andetag

och litet kiv
känns som om ljuset är borta
likaså dagarna korta
kanske gör mig svag

något mig giv
någon mig drag
få mig till liv

Skönheten

Med en krona vid bruset
förkrossade drömmar
våta tår

ensam under stjärnornas vimmel
speglade tårarna kolsvart himmel
och gömda sår

Och gråten hördes ej över suset,
men hjärtats söndriga sömmar
blev spår

som ingen annan kunde hela,
bara Han som aldrig fela
och evig glädje sår.

Janick nr2

Jag ser färger med rött och blått
vad är en kaskelot?
pizza med banan är gott
Svante har en vante.

Intro

Härmed introduceras vermåttet janicken, vars lyriska form är A-A-A-X, dvs. dikterna innehåller fyra rader, varav de tre första raderna rimmar sinsemellan. Detta versmått kan vara viktigt att känna igen för att förstå eventuella kommande dikter i samma stil. Ett litet exempel för att visualisera versmåttet:

På sängen
invid ängen
satt drängen
nonchalant