Lyrik inspirerad av vetenskapen

En vädjan för tystnadsplikt
jag då hade velat
genom det mörknande skikt
som blev en allt tyngre vikt
tankarna falskt spelat

Kan man tro på vad man hör?
Lita blint på sinnen,
"allt är relativt", i kör
ropas ut, och då man bör
spara det som minnen

Förståndig filosofi
så likt matematik
omtumlande inuti
klok av skräp kan ingen bli
stöd all kalabalik!

Flumma oförståeligt,
du kan ej bli förstådd
bättre om du hade tigt
varken bockat eller nigt
förvrängt allt i ett rådd

Av vimlet var man slagen
inte blott för stunden
för dumhet kanske tagen
månntro den sista dagen
som jag vore bunden

Är fri som fågelburen
känner att jag svävar
bort från det förra buren
behöver ej ta kuren
ingenting mer bävar.