Evighetsflummeri

Jag märker att jag är
i lätt hypnos
och vet att ingen här
kan väcka mig

Jag ser så tygligt nu
att en narkos
som genast slås itu
flyr bort från mig

Så varför känner jag
då såsom att
det som jag vet idag
skall glömmas snart?

Vart är jag då påväg
om jag mig satt
på tåget ner och teg
och såg allt klart?

Naturligtvis mig slog
den tanken som
så många gånger nog
mig slagit och

då visste jag igen
att tanken kom
för sista gången, men
den blev barock

Till sist och slut jag vet
att jag är trött
och längtar efter het
och stelnad gröt

Min högsta önskan var
ju ej bemött
men ändå då mig bar
det jag beslöt

att aldrig mera bli
en andra gång
befängslad utan fri
från syndens band

Men nu så känner ej
jag något tvång
och om jag ångrar mig
tar Gud min hand