Ögonblicket

Plötsligt, utan varningar
såg jag dig
bara dig
vad hände med omgivningen?
vart försvann sorlet?
varför stannade alla?
Men jag brydde mig inte
jag stannade också
stämningen var så
härlig och varm,
kallsvettig och mjuk.
Du stod nästan stilla
under solen
kunde nog inbilla
ett och annat då.
Kunde ha stannat där,
stannat för evigt
och andats.
Och jag såg alltsammans
från topp till tå
under ett ögonblick
men det var kort
och flödade bort
som sanden
i Ryfus timglas
Så jag blundade,
svalde tårarna
och gick.