Snuva, feber, hosta och kli
från allt detta vill jag nu bli
alldeles utomordentligt fri
jag måste få mera piller!!!
12.12.06
6.12.06
Psalm 546
Här är en mycket vacker psalm om fosterlandet, skriven av vår nationalskald Johan Ludvig Runeberg år 1855:
Bevara, Gud, vårt fosterland,
håll över det din starkhets hand
och var dess hägn i strid som frid,
i sorgens och i glädjens tid.
Här ser vi det som mest är värt,
allt vad vi håller dyrt och kärt.
Ej fjärran finns en bygd ej när,
som är för oss vad denna är.
Här våra fäder en gång bott,
arbetat, kämpat, hoppats, trott.
Här även vi vår boning fått
med samma liv och samma lott.
Här kommer våra barn också
att snart på våra stigar gå,
ha det vi haft, se det vi sett
och be till Herren som vi bett.
Gud, skydda detta kära land
från sjö till sjö, från strand till strand.
Sänk över det sin milda vård
som sommardagg på rosengård.
Välsigna varje trofast själ
som önskar det av hjärtat väl.
Men slå vart ondskans uppsåt ned,
som vill dess fall och stör dess fred.
Låt det få bli och vara ditt,
befolkat, tryggat, glatt och fritt,
på kärlek bördigt som på råd
och uppfyllt av din Andes nåd.
Du hjälpte det ur mörker opp
liksom en blomma ur dess knopp:
så låt det ock till tidens slut
uti ditt ljus få vecklas ut.
Det ljuset är ditt helga ord,
en sol för himmel och för jord.
Giv att det klart här lysa må
och aldrig mer ifrån oss gå.
Bevara, Gud, vårt fosterland,
håll över det din starkhets hand
och var dess hägn i strid som frid,
i sorgens och i glädjens tid.
Här ser vi det som mest är värt,
allt vad vi håller dyrt och kärt.
Ej fjärran finns en bygd ej när,
som är för oss vad denna är.
Här våra fäder en gång bott,
arbetat, kämpat, hoppats, trott.
Här även vi vår boning fått
med samma liv och samma lott.
Här kommer våra barn också
att snart på våra stigar gå,
ha det vi haft, se det vi sett
och be till Herren som vi bett.
Gud, skydda detta kära land
från sjö till sjö, från strand till strand.
Sänk över det sin milda vård
som sommardagg på rosengård.
Välsigna varje trofast själ
som önskar det av hjärtat väl.
Men slå vart ondskans uppsåt ned,
som vill dess fall och stör dess fred.
Låt det få bli och vara ditt,
befolkat, tryggat, glatt och fritt,
på kärlek bördigt som på råd
och uppfyllt av din Andes nåd.
Du hjälpte det ur mörker opp
liksom en blomma ur dess knopp:
så låt det ock till tidens slut
uti ditt ljus få vecklas ut.
Det ljuset är ditt helga ord,
en sol för himmel och för jord.
Giv att det klart här lysa må
och aldrig mer ifrån oss gå.
26.11.06
Molnmorgonen
God morgon alla kala träd och slätter
visste ni, att tuppen redan vaknat
och golit, sedan åter natten saknat
och somnat mitt emellan blombuketter
Och ni, jag undrar varför ni ej kläder
har på era mörka, våta stammar
ni tror att det på något sätt anammar
men se omkring er, ej i detta väder
Ni säkert lika mig vill fantisera
se den mark omkring er snarast täckas
och vinterns skönhet äntligen uppväckas
jag vet att ingen regnet saknar mera
Men inga vita flingor ser jag komma
kanske väntar de på morgondagen
men bäst att rycka molnen nu i kragen
och säga "Det är inte längre sommar!"
visste ni, att tuppen redan vaknat
och golit, sedan åter natten saknat
och somnat mitt emellan blombuketter
Och ni, jag undrar varför ni ej kläder
har på era mörka, våta stammar
ni tror att det på något sätt anammar
men se omkring er, ej i detta väder
Ni säkert lika mig vill fantisera
se den mark omkring er snarast täckas
och vinterns skönhet äntligen uppväckas
jag vet att ingen regnet saknar mera
Men inga vita flingor ser jag komma
kanske väntar de på morgondagen
men bäst att rycka molnen nu i kragen
och säga "Det är inte längre sommar!"
12.11.06
Inälvssylta, Gourmet recept del II
utav kons inälvor:
ett par lungor
ett hjärta
en lever
en magsäck
en njure
en juver
en tunga
salt
vatten
Till syltan kan alla ovannämnda inälvor användas, men det räcker också med några av dem. Alla delar rengörs ordentligt, styckas och placeras i en kastrull med saltat vatten och kokas tills de är mjuka. Därefter tas bitarna bort ur vattnat, pressas vattenfria och låter kallnas. Bitarna läggs i en träkar, lager på lager och salt emellan lagren. När alla bitar är i karet hälls saltvattnet på syltan och ett passligt lock samt en tyngd placeras på syltan i karet. När syltan är salt serveras den som sådan eller som stuvad.
ett par lungor
ett hjärta
en lever
en magsäck
en njure
en juver
en tunga
salt
vatten
Till syltan kan alla ovannämnda inälvor användas, men det räcker också med några av dem. Alla delar rengörs ordentligt, styckas och placeras i en kastrull med saltat vatten och kokas tills de är mjuka. Därefter tas bitarna bort ur vattnat, pressas vattenfria och låter kallnas. Bitarna läggs i en träkar, lager på lager och salt emellan lagren. När alla bitar är i karet hälls saltvattnet på syltan och ett passligt lock samt en tyngd placeras på syltan i karet. När syltan är salt serveras den som sådan eller som stuvad.
Hjärnstuvning, Gourmet recept del I
en kalvhjärna
salt
socker
vitpeppar
50 g smör eller margarin
1 msk vetemjöl
2 dl grädde
Ta först bort hinnorna från kalvhjärnan och koka sedan upp den i saltat vatten. Häll bort vattnet när det börjar koka och mosa hjärnan till en jämn konsistens med en gaffel. Koka upp smöret och vetemjölet och tillsätt den finmosade hjärnan i röran. Låt koka i några minuter och tillsätt sedan grädden. Låt ytterligare koka i 10 minuter och smaksätt sedan med salt, socker och vitpeppar. Servera som varmt.
salt
socker
vitpeppar
50 g smör eller margarin
1 msk vetemjöl
2 dl grädde
Ta först bort hinnorna från kalvhjärnan och koka sedan upp den i saltat vatten. Häll bort vattnet när det börjar koka och mosa hjärnan till en jämn konsistens med en gaffel. Koka upp smöret och vetemjölet och tillsätt den finmosade hjärnan i röran. Låt koka i några minuter och tillsätt sedan grädden. Låt ytterligare koka i 10 minuter och smaksätt sedan med salt, socker och vitpeppar. Servera som varmt.
26.10.06
Gråa himlen
Gråa himlen tömmer
alla solens skimmerlika
strålar som, så varma, rika
solen själv berömmer
molnen skickligt gömmer
Gråa himlen anar
snart den skall med hast försvinna
stopp det blir, ej vatten rinna
mer från himlens kranar
väg för vintern banar
Gråa himlen sänder
sina sista sköna skurar
men går sedan bort och surar
ja, till andra länder
släcker alla bränder
Gråa himlen sakta
krymper och sin dunkla sida
vänder bort mot solens blida
strålar som ej akta
alla som dem vakta
Gråa himlens sista
dag med ruskigt senhöstsväder
kommer är, och sedan träder
solen fram, och trista
dagarna skall brista
alla solens skimmerlika
strålar som, så varma, rika
solen själv berömmer
molnen skickligt gömmer
Gråa himlen anar
snart den skall med hast försvinna
stopp det blir, ej vatten rinna
mer från himlens kranar
väg för vintern banar
Gråa himlen sänder
sina sista sköna skurar
men går sedan bort och surar
ja, till andra länder
släcker alla bränder
Gråa himlen sakta
krymper och sin dunkla sida
vänder bort mot solens blida
strålar som ej akta
alla som dem vakta
Gråa himlens sista
dag med ruskigt senhöstsväder
kommer är, och sedan träder
solen fram, och trista
dagarna skall brista
20.10.06
Dubbel-janick vol 1
Matematik
jag blir ett lik
inte unik
gör mig ett flockdjur
Kanske lyrik
tystar mitt skrik
tar bort panik
öppnar min flockbur
jag blir ett lik
inte unik
gör mig ett flockdjur
Kanske lyrik
tystar mitt skrik
tar bort panik
öppnar min flockbur
10.10.06
Fördomsmuren
Smyger bort från fördomsmuren
envist går jag mot naturen
smyger bort, men snart igen
muren är min bäste vän
Kanske kan den ändå skydda
hjärtat, hjärnan och min hydda
kanske jag skall stanna kvar
nöja mig med vad jag har
Så av skuggans friska svalka
jag mig låter långsamt kalka
sakta somnar jag och mumlar
"aldrig att jag bort mig fumlar.."
Muren är en del av jaget
svårt för mig att släppa taget
meningen är kanske att
det kan vara som en skatt
envist går jag mot naturen
smyger bort, men snart igen
muren är min bäste vän
Kanske kan den ändå skydda
hjärtat, hjärnan och min hydda
kanske jag skall stanna kvar
nöja mig med vad jag har
Så av skuggans friska svalka
jag mig låter långsamt kalka
sakta somnar jag och mumlar
"aldrig att jag bort mig fumlar.."
Muren är en del av jaget
svårt för mig att släppa taget
meningen är kanske att
det kan vara som en skatt
29.9.06
Steissin
Jag sitter, Steissi, vid din rand
och ser på metrons tåg
hur, ledda av en osedd hand,
de kämpa mot sin håg.
Där kom en till, den log så röd
som metrotågen ler.
Farväl! Hur snart farväl den bjöd
för att ej komma mer.
Dock, där en annan till som bar
en skara väldigt stor,
men, ingen tid, att stanna har
de rusar mot kontor.
Så far de alla bort envar
de har så brottom än!
Och metron, ack, så flyktig, snar
försvinner även den.
och ser på metrons tåg
hur, ledda av en osedd hand,
de kämpa mot sin håg.
Där kom en till, den log så röd
som metrotågen ler.
Farväl! Hur snart farväl den bjöd
för att ej komma mer.
Dock, där en annan till som bar
en skara väldigt stor,
men, ingen tid, att stanna har
de rusar mot kontor.
Så far de alla bort envar
de har så brottom än!
Och metron, ack, så flyktig, snar
försvinner även den.
26.9.06
Mein Tageslauf
An einem normalen Wochentag beginnt mein Tag um halb acht Uhr wenn der Wecker klingelt. Ich stehe auf, ziehe mich an und laufe in den Keller und wasche mich. Oft frühstücke ich ziemlich schnell, ein bisschen Brei, Brot und Saft. Danach habe ich es sehr eilig und renne zum Bahnhof, wenn der Zug nicht gerade gefahren ist. Während der Fahrt zum Fitnessraum lese ich die Zeitung und manchmal schreibe ich auch etwas in meinen Kalender. Am Vormittag schwitze ich ein bisschen im Fitnessraum und fahre zur TU um Zwölf Uhr und esse Mittagessen. Am Nachmittag habe ich einige Vorlesungen und danach fahre ich regelmässig nach Hause. Abends habe ich oft Spass mit meinen Freunden und manchmal helfe ich auch bei den Hausaufgaben. Im Sommer spiele ich viel Fussball und Volleyball und im Winter Eishockey. Gegen neun oder zehn Uhr sitze ich ein bisschen am Computer und kontaktiere meine Freunde via Internet. Bevor ich ins Bett gehe, lese ich ein bisschen die Bibel, putze meine Zähne und bereite mich auf den nächsten Tag vor. Das ist ein normaler Tag in meinem erdachten Leben.
19.9.06
Måndag morgon
Den veckan började så stilla leva
med gäspande och alltför trötta blickar
med slutna ögon, mödosamma nickar
ej mången ville drömmarna än kväva
Man hoppades att se en liten reva
i molnens tunga skikt med mörka prickar
man hoppades att fastän klockan tickar
man snart ett riktigt liv sig kunde väva
Men nästa morgon skulle inte vara
som denna, lika trött och lika dålig
ej komma åter lika oförväntat
Den skulle alla frågorna besvara
ej vara lika onödig och hålig
men allting skulle ske som var förväntat
med gäspande och alltför trötta blickar
med slutna ögon, mödosamma nickar
ej mången ville drömmarna än kväva
Man hoppades att se en liten reva
i molnens tunga skikt med mörka prickar
man hoppades att fastän klockan tickar
man snart ett riktigt liv sig kunde väva
Men nästa morgon skulle inte vara
som denna, lika trött och lika dålig
ej komma åter lika oförväntat
Den skulle alla frågorna besvara
ej vara lika onödig och hålig
men allting skulle ske som var förväntat
16.9.06
Janick nr 11
Vi skall på partaj ikväll
inte alls till Berghäll
festen blir väl speciell
för den är hos Anu
inte alls till Berghäll
festen blir väl speciell
för den är hos Anu
14.9.06
Jättekiva, denke ich
Hallo alle Kinder! Ich bin onkel Rüdiger und ich bin ihren Freund. Jeztz muss ich Deutsch lesen gehen, aber es ist sehr spass. Danach bekomme ich hoffentlich etwas zu essen, oder sonst habe ich Hunger. Es ist ziemlich schwer in Deutsch zu schreiben, denn ich hade keine Bücher mit mir. Aber is ist geil! Am Abend gehen wir zum Zentrum denn wir eine Film sehen wollen, es ist aber ein bisschen kühl som Alle nette Kinder mussen warme Klamotten (und coole, auch) mitbringen.
Und jetzt beginnt die Lektür, tschüss!
Und jetzt beginnt die Lektür, tschüss!
11.9.06
Jäntan Carla-ke
Nu skall ni här få höra om
en liten, hårig flicka
hon hette Carla, flickan som
men flesta mänskor klicka
Hon oftast var en trevlig prick
när hon int lukta illa
blev föremål för mången blick
av utländsk mansgorilla
Hon älskade musiken så
hon "lyssna, och var framme"
men svårt var det att ensam stå
och sjunga lovsångs-am(m)en
Ej visdom fått i väldig mängd
men snäll var hon ändå
hon hade blondat hår med längd
och ögon väldigt blå
Men livet här, det blev så kort
hon härifrån försvann
med turkisk man hon flytta bort
ack, hennes dröm blev sann
en liten, hårig flicka
hon hette Carla, flickan som
men flesta mänskor klicka
Hon oftast var en trevlig prick
när hon int lukta illa
blev föremål för mången blick
av utländsk mansgorilla
Hon älskade musiken så
hon "lyssna, och var framme"
men svårt var det att ensam stå
och sjunga lovsångs-am(m)en
Ej visdom fått i väldig mängd
men snäll var hon ändå
hon hade blondat hår med längd
och ögon väldigt blå
Men livet här, det blev så kort
hon härifrån försvann
med turkisk man hon flytta bort
ack, hennes dröm blev sann
6.9.06
Underbar glädje
Varför ler jag för mig själv
vem kan det förklara?
Strömmar glädjen av sig själv
eller är den bara?
För den är ett konstigt ting
som ej går att fånga
och den kostar ingenting
alla gör den stronga
Glädjen, nämligen, i mig
kanske svämmar över
hjälper mig att glädja dig
då du det behöver
Men den ändå alltid finns
där den skratt bereder
lita på att jag nog minns
varför jag mig gläder
vem kan det förklara?
Strömmar glädjen av sig själv
eller är den bara?
För den är ett konstigt ting
som ej går att fånga
och den kostar ingenting
alla gör den stronga
Glädjen, nämligen, i mig
kanske svämmar över
hjälper mig att glädja dig
då du det behöver
Men den ändå alltid finns
där den skratt bereder
lita på att jag nog minns
varför jag mig gläder
30.8.06
Den hundrande dikten
En blåklocka för att du är vänlig
En lilja för att du är späd
En Linnéa för att du är tålig
En maskros för att du blir vred
En tulpan för att du är varm
en pion för att du är mild
en solros för att du är glad
en lotus för att du blir vild
En viol för att du är vacker
en prästkrage för ditt ädla sinn'
en ängblom' för din växande tro
och hundra rosor för att du är min
En lilja för att du är späd
En Linnéa för att du är tålig
En maskros för att du blir vred
En tulpan för att du är varm
en pion för att du är mild
en solros för att du är glad
en lotus för att du blir vild
En viol för att du är vacker
en prästkrage för ditt ädla sinn'
en ängblom' för din växande tro
och hundra rosor för att du är min
29.8.06
GhEtTo-PLaYah-RaP
Meizin så en chix som hette Freja
börja påka fö meizin va en playah
men hon va ingen vanli slampa
fö hon snusa o hon rökte hampa
Första deijten va i pissis-parken
de va varmt fast spyor täckte marken
Frejas kjol nådde nästan låren
onödigt att klä sig varmt på våren
Hon hade int washa sig den dagen
fö de fanns smuts över hela magen
men de störde int fö hon börja dåka
o de hjälpte meizin nä ja sku påka
Första cidern rann ner i strupen
men de ble sen den sista supen
fö mesamma slockna flickan
fast hon ännu hade sprit i fickan
Av spyor ble hon våt o börja
lukta illa som dendär hemska sörja
sen lå hon där i sina småsöta kläder
fast de börja bli natteväder
Så meizin fick dra henne under ett träd
lämna henna där fö meizin led
av minnesförlust, kom int ihåg adressen
bara att hon int gick i Speccen
Men meizin va e supacool playah
fast om deijten kan man no int säga
att den fo som de va menat
fast ja hade länge tränat
Nästa da fo ja ti parken
samma spyor va ännu på marken
men int ett spår av min lilla slampa
va säkert i malm o rökte hampa
börja påka fö meizin va en playah
men hon va ingen vanli slampa
fö hon snusa o hon rökte hampa
Första deijten va i pissis-parken
de va varmt fast spyor täckte marken
Frejas kjol nådde nästan låren
onödigt att klä sig varmt på våren
Hon hade int washa sig den dagen
fö de fanns smuts över hela magen
men de störde int fö hon börja dåka
o de hjälpte meizin nä ja sku påka
Första cidern rann ner i strupen
men de ble sen den sista supen
fö mesamma slockna flickan
fast hon ännu hade sprit i fickan
Av spyor ble hon våt o börja
lukta illa som dendär hemska sörja
sen lå hon där i sina småsöta kläder
fast de börja bli natteväder
Så meizin fick dra henne under ett träd
lämna henna där fö meizin led
av minnesförlust, kom int ihåg adressen
bara att hon int gick i Speccen
Men meizin va e supacool playah
fast om deijten kan man no int säga
att den fo som de va menat
fast ja hade länge tränat
Nästa da fo ja ti parken
samma spyor va ännu på marken
men int ett spår av min lilla slampa
va säkert i malm o rökte hampa
25.8.06
Konstens natt
Konsten, konsten
i natten stod
konsten, konsten
samlade mod
konsten, konsten
smög sig omkring
konsten, konsten
ett orubbligt ting
konsten, konsten
kämpade hårt
konsten, konsten
floppade hårt
konsten, konsten
var fanns den?
konsten, konsten
var bortgömd än
i natten stod
konsten, konsten
samlade mod
konsten, konsten
smög sig omkring
konsten, konsten
ett orubbligt ting
konsten, konsten
kämpade hårt
konsten, konsten
floppade hårt
konsten, konsten
var fanns den?
konsten, konsten
var bortgömd än
22.8.06
Äktenskap ur mannens synvinkel
Ulrich visste ej den gången
att han från och med den dag
skulle vara länge fången
bindas från sitt liv ett tag
Flickan var ju till en början
söt och varm och len och snäll
inte visste heller Örjan -
strax blev tonen mycket gäll
"Tvätta fönstren, för ut skräpen
vårda nu dig själv också,
varför verkar du så häpen
fortsätt jobba, appråpå!"
Nu fick varje dag han lida
slava också varje kväll
skåda tofflans undersida
lyssna på ett ändlöst gnäll
Ingenting han hade anat
förrän "ja" han svarat på
prästens fråga då han spanat
in i hustruns ögon blå
Hemma blev det andra bullar
sådana som smakade
bittert och som hade kullar
och som magen skakade
Så gick tiden ändå sakta
framåt, år kom efter år
hon fick honom ständigt vakta
varje sommar, höst och vår
Skulle då den stackars mannen
någonsin igen få bli
från den äckliga tyrannen
helt och hållet fågelfri
Inget muntert fanns med döden
utom då för Ulrichs tjej
skulle kanske klara nöden
kanske rent av glädja sig
Men det gick ej så för makan
döden den tog mannen först
rättvist delades ej kakan
aldrig släcktes Ulrichs törst
Så hans liv tog slut vid graven
dans på rosor var det ej
då han alltid varit slaven
världens snällaste lakej
att han från och med den dag
skulle vara länge fången
bindas från sitt liv ett tag
Flickan var ju till en början
söt och varm och len och snäll
inte visste heller Örjan -
strax blev tonen mycket gäll
"Tvätta fönstren, för ut skräpen
vårda nu dig själv också,
varför verkar du så häpen
fortsätt jobba, appråpå!"
Nu fick varje dag han lida
slava också varje kväll
skåda tofflans undersida
lyssna på ett ändlöst gnäll
Ingenting han hade anat
förrän "ja" han svarat på
prästens fråga då han spanat
in i hustruns ögon blå
Hemma blev det andra bullar
sådana som smakade
bittert och som hade kullar
och som magen skakade
Så gick tiden ändå sakta
framåt, år kom efter år
hon fick honom ständigt vakta
varje sommar, höst och vår
Skulle då den stackars mannen
någonsin igen få bli
från den äckliga tyrannen
helt och hållet fågelfri
Inget muntert fanns med döden
utom då för Ulrichs tjej
skulle kanske klara nöden
kanske rent av glädja sig
Men det gick ej så för makan
döden den tog mannen först
rättvist delades ej kakan
aldrig släcktes Ulrichs törst
Så hans liv tog slut vid graven
dans på rosor var det ej
då han alltid varit slaven
världens snällaste lakej
Du gör mig varm
Som en rodnad på din kind
sig sakta på mig smyger
och gör mig stundvis blind
jag utan vingar flyger
Så gör du mig ock varm
då luften ute svalnar
du har en udda charm
fast fågelsången kalnar
Att kraftigt krama dig
det räddar många dagar
din värme sprider sig
också i våra magar
Jag vill att du ditt grepp
om mig ej än skall lätta
och fast jag ropar "släpp!"
du kan mig alltid rätta
Jag ber och tänker nu
på dig och ingen annan
beror det på att du
är bättre än varannan?
Jag ser dig snart igen
så sant vi båda lever
din kind ej rodnat än
du liknar mer än bäver
sig sakta på mig smyger
och gör mig stundvis blind
jag utan vingar flyger
Så gör du mig ock varm
då luften ute svalnar
du har en udda charm
fast fågelsången kalnar
Att kraftigt krama dig
det räddar många dagar
din värme sprider sig
också i våra magar
Jag vill att du ditt grepp
om mig ej än skall lätta
och fast jag ropar "släpp!"
du kan mig alltid rätta
Jag ber och tänker nu
på dig och ingen annan
beror det på att du
är bättre än varannan?
Jag ser dig snart igen
så sant vi båda lever
din kind ej rodnat än
du liknar mer än bäver
Inbillande
Ljudlöst svävande molnliknande ting
svävade osynligt någonstans omkring
bara var här och där
som en himmelsresenär
och visste alls ingenting
Svävade upp och svävade ner
såsom alla dessa ting sig ter
men annars mycket lam
inom sin lilla ram
gjorde inte något mer
Och en brisliknande småmysig vind
spred sig ljudlöst som doften från en lind
bara onsynlig doft
kom från himmelens loft
eller så är man blind
Men dessa fortsatte svävandets lek
ljudlöst ut i stilla luften skrek
men det var alltför tyst
hördes inget endaste knyst
var nog sjuk och illa blek
svävade osynligt någonstans omkring
bara var här och där
som en himmelsresenär
och visste alls ingenting
Svävade upp och svävade ner
såsom alla dessa ting sig ter
men annars mycket lam
inom sin lilla ram
gjorde inte något mer
Och en brisliknande småmysig vind
spred sig ljudlöst som doften från en lind
bara onsynlig doft
kom från himmelens loft
eller så är man blind
Men dessa fortsatte svävandets lek
ljudlöst ut i stilla luften skrek
men det var alltför tyst
hördes inget endaste knyst
var nog sjuk och illa blek
19.8.06
En blick
Jag såg
lövens lata dallring
någon på promenad
äpplens mogna fall
men ändå nästan ingenting
värt att minnas
värt att spara
värt att drömma om
jag såg
ingenting nytt
så jag tittade ej mer
lövens lata dallring
någon på promenad
äpplens mogna fall
men ändå nästan ingenting
värt att minnas
värt att spara
värt att drömma om
jag såg
ingenting nytt
så jag tittade ej mer
18.8.06
Du måste berätta
Hej och hå
vill ej nosa, men vad står på
nyfiken, ja det är jag
jajamänsan, helst varje dag
men vad står på?
Men kom igen
säg mig vad som hände sen
jag vill genast veta mera
om denna korta, lilla era
snälla, kom igen
Säg nu nåt
ni lyssnade alltså på en låt
men vad hände efter det
hej, jag vet att du vet
berätta nåt
Åh, vad slött
hemligheten har du själv fött
så berätta det medsamma
annars säger jag till mamma
snart blir jag trött
Du är trist
men berättar väl nog till sist
annars kommer du att få lida
jag kan få dig att kvida
det kan jag visst
vill ej nosa, men vad står på
nyfiken, ja det är jag
jajamänsan, helst varje dag
men vad står på?
Men kom igen
säg mig vad som hände sen
jag vill genast veta mera
om denna korta, lilla era
snälla, kom igen
Säg nu nåt
ni lyssnade alltså på en låt
men vad hände efter det
hej, jag vet att du vet
berätta nåt
Åh, vad slött
hemligheten har du själv fött
så berätta det medsamma
annars säger jag till mamma
snart blir jag trött
Du är trist
men berättar väl nog till sist
annars kommer du att få lida
jag kan få dig att kvida
det kan jag visst
17.8.06
Dagdrömmaren
Det kom en man
som ej var sann
och bort han rann
Till näst en mus
som gjorde bus
och hade blus
Sen kom en tant
som fann en slant
hon smålog grannt
Fanns ock en fru
men ungar sju
var ilsken nu
Så kom det ock
en belgisk kock
var var hans rock?
Det gick en stund
sen kom en hund
den gilla pund
Och dennes vän
kom fram igen
gjort utav tenn
Till sist jag såg
en värmevåg
ett godiståg
Och det var jag
som hade tag
i denna dag
Det var en dröm
en lustig ström
en man skrek "göm"
Jag gjorde då
väl det också
och väcktes så
Vad såg jag sist
har minnet mist
det är min brist
som ej var sann
och bort han rann
Till näst en mus
som gjorde bus
och hade blus
Sen kom en tant
som fann en slant
hon smålog grannt
Fanns ock en fru
men ungar sju
var ilsken nu
Så kom det ock
en belgisk kock
var var hans rock?
Det gick en stund
sen kom en hund
den gilla pund
Och dennes vän
kom fram igen
gjort utav tenn
Till sist jag såg
en värmevåg
ett godiståg
Och det var jag
som hade tag
i denna dag
Det var en dröm
en lustig ström
en man skrek "göm"
Jag gjorde då
väl det också
och väcktes så
Vad såg jag sist
har minnet mist
det är min brist
15.8.06
Sommarkväll
Vindlöst ute och stillsamt hemma
sakta suckar innanför
Ingen kan min glädje klämma
detta kan ej bli dilemma
sakta virvlar utanför
Kyligt ute och lagom inne
snuvan tränger innanför
lam i nästan varje sinne
tröttar mig uti mitt minne
vakas ändå ovanför
Trötta fötter och trötta händer
kraften tvinar innanför
samma böner åter sänder
nämnder dem nu en i sänder
somnar sedan väldigt skör
sakta suckar innanför
Ingen kan min glädje klämma
detta kan ej bli dilemma
sakta virvlar utanför
Kyligt ute och lagom inne
snuvan tränger innanför
lam i nästan varje sinne
tröttar mig uti mitt minne
vakas ändå ovanför
Trötta fötter och trötta händer
kraften tvinar innanför
samma böner åter sänder
nämnder dem nu en i sänder
somnar sedan väldigt skör
14.8.06
Snäckan
En ändlös horisont
två solar som liknade varann
den övre likt den nedre brann
visste ej, var blicken sann
där kom en stormvågsfront
Försvann dock lika snart
havet blev en spegelyta
såg solens vassa strålar bryta
hörde vågorna ljudlöst ryta
och vattnet var så klart
En ensam fågels slag
vingar som var eleganta
gjorde dykningar galanta
spanade mot klippor branta
kände växande behag
Då såg jag snäckan där
var nästan övertäckt av sand
jag plockade den i min hand
den enda vackra på den strand
som inte gått isär
All smuts togs bort med akt
den gjordes helt och hållet ren
dess inre sida gav ett sken
jag visste inte ens varthän
den skulle nu bli lagd
Så tog jag med den hem
satte den på nattduksbordet
försiktigt riktigt bredvid Ordet
så att den är säkert vordet
tills klockan tickte fem
Och tiden spann iväg
ett år och några till det gick
men sedan då en dag den fick
en spricka och man såg min blick
och munnen genast teg
Den skulle börja dö
i många småsmå skärvor falla
jag kände mina tårar kalla
ville bort dem då befalla
ej säga än adjö
Men måste ta farväl
slutligen ej mera så hel
den snäckan var i mången del
fast omhändertagen mycket väl
för döden fanns ej skäl
Tog med den till en strand
en ändlös horisont där var
men solen inte mera kvar
snart bara korn av sand den bar
ej rörde mer min hand
två solar som liknade varann
den övre likt den nedre brann
visste ej, var blicken sann
där kom en stormvågsfront
Försvann dock lika snart
havet blev en spegelyta
såg solens vassa strålar bryta
hörde vågorna ljudlöst ryta
och vattnet var så klart
En ensam fågels slag
vingar som var eleganta
gjorde dykningar galanta
spanade mot klippor branta
kände växande behag
Då såg jag snäckan där
var nästan övertäckt av sand
jag plockade den i min hand
den enda vackra på den strand
som inte gått isär
All smuts togs bort med akt
den gjordes helt och hållet ren
dess inre sida gav ett sken
jag visste inte ens varthän
den skulle nu bli lagd
Så tog jag med den hem
satte den på nattduksbordet
försiktigt riktigt bredvid Ordet
så att den är säkert vordet
tills klockan tickte fem
Och tiden spann iväg
ett år och några till det gick
men sedan då en dag den fick
en spricka och man såg min blick
och munnen genast teg
Den skulle börja dö
i många småsmå skärvor falla
jag kände mina tårar kalla
ville bort dem då befalla
ej säga än adjö
Men måste ta farväl
slutligen ej mera så hel
den snäckan var i mången del
fast omhändertagen mycket väl
för döden fanns ej skäl
Tog med den till en strand
en ändlös horisont där var
men solen inte mera kvar
snart bara korn av sand den bar
ej rörde mer min hand
11.8.06
Tanka
Hittade hostan
likt ett ljudlöst hamrande
blev till tryckvågor
där någonstans innanför
som man inte kunde se
likt ett ljudlöst hamrande
blev till tryckvågor
där någonstans innanför
som man inte kunde se
10.8.06
Gamla men ej goda
Annika doftade pizza och skog
men jag hade redan fått nog
och slutligen minnena dog
Sedan kom Antero åter på språng
charmade sällskapets flickor med sång
stunden blev aningen trång
Och straffet blev den gula buren
dit hördes ingen sång
men jag hade redan fått nog
och slutligen minnena dog
Sedan kom Antero åter på språng
charmade sällskapets flickor med sång
stunden blev aningen trång
Och straffet blev den gula buren
dit hördes ingen sång
Tågresan
En ljusblå skymning och lyktor i mörkret
men strax ovanför
var aningen skör
ett mörkare täcke av dunkel och moln
och flingor av rök
runt himlen de dök
men ville ej studsa ur molntäcket ut
Likaså tätnande kvistar och skuggor
nedanför ljuset
och långt ifrån bruset
gick ej att urskilja barren från gräset
småningom svalt
småningom kalt
småningom borta och skyddat från mörkret
Skulle försvinna
höstfloran vinna
förhoppningsvis ädlare stunder förnimma
men strax ovanför
var aningen skör
ett mörkare täcke av dunkel och moln
och flingor av rök
runt himlen de dök
men ville ej studsa ur molntäcket ut
Likaså tätnande kvistar och skuggor
nedanför ljuset
och långt ifrån bruset
gick ej att urskilja barren från gräset
småningom svalt
småningom kalt
småningom borta och skyddat från mörkret
Skulle försvinna
höstfloran vinna
förhoppningsvis ädlare stunder förnimma
Glasögonen
Du är som mina brillor
genom vilken världen blir perfekt
och jag ur vardagsbekymren väckt
glömmer all oro och häkt
Så jag vill ej brillorna mista
mina läppar vil fortsätta le
och mina ögon vill fortsätta se
världen med dig, min filé
genom vilken världen blir perfekt
och jag ur vardagsbekymren väckt
glömmer all oro och häkt
Så jag vill ej brillorna mista
mina läppar vil fortsätta le
och mina ögon vill fortsätta se
världen med dig, min filé
9.8.06
Tankens svekaktighet
En gång jag satt i mina tankars djup
då det var dags för dagens oljesup
men fiskens lever smakade som förr
jag svalde snabbt och släppte ut ett "örr"
Men tankarna de vandrade omkring
som dessa aldrig tidigare gjort
de skyndade iväg så väldigt fort
jag hann ej upptäcka ett enda ting
En timme eller två jag suttit där
sett regnmolnstäckets halvor dras isär
och mångahanda varelser i språng
men stunden kändes ändå inte lång
Det var ett enda minne, väldigt brett
jag såg den om och om på minnets skärm
det var som alla gångna blickars svärm
det var så stort, men kändes ändå lätt
Så tänkte jag tills solen kom igen
och värmde mig då den ej hunnit än
den morgonen sitt ljus åt marken ge
och världen ej dess strålar hunnit se.
Jag ville minnet inte mista, nej
jag ville hålla kvar varenda stund
bevara det i hjärtats minnessund
men ändå lyckades jag med det ej
Så reste jag min slöa kropp och gick
jag ingenting ur tänkandet ju fick
var kanske sur en timme eller två
tills någon kaffekokaren slog på.
Jag kände ändå gäspningarnas takt
mitt huvud kändes också väldigt tungt
jag lade mig på soffan riktigt lugnt
och somnade med brasan som min vakt.
då det var dags för dagens oljesup
men fiskens lever smakade som förr
jag svalde snabbt och släppte ut ett "örr"
Men tankarna de vandrade omkring
som dessa aldrig tidigare gjort
de skyndade iväg så väldigt fort
jag hann ej upptäcka ett enda ting
En timme eller två jag suttit där
sett regnmolnstäckets halvor dras isär
och mångahanda varelser i språng
men stunden kändes ändå inte lång
Det var ett enda minne, väldigt brett
jag såg den om och om på minnets skärm
det var som alla gångna blickars svärm
det var så stort, men kändes ändå lätt
Så tänkte jag tills solen kom igen
och värmde mig då den ej hunnit än
den morgonen sitt ljus åt marken ge
och världen ej dess strålar hunnit se.
Jag ville minnet inte mista, nej
jag ville hålla kvar varenda stund
bevara det i hjärtats minnessund
men ändå lyckades jag med det ej
Så reste jag min slöa kropp och gick
jag ingenting ur tänkandet ju fick
var kanske sur en timme eller två
tills någon kaffekokaren slog på.
Jag kände ändå gäspningarnas takt
mitt huvud kändes också väldigt tungt
jag lade mig på soffan riktigt lugnt
och somnade med brasan som min vakt.
8.8.06
Ångrande åtgärder
Choklad i munnen föll
kalorierna rullade ner
och smaken länge höll
kalorierna blevo alltfler
Men kunde jag det då
tolerera som vanligt ja gjort
jag kanske måste på
mina former fundera fort
En spurt i skogen blev
reaktionen som sedan kom
och i ett enda väv
kalorierna blevo bakom
Nu ser jag något där
en chokladplatta står i min väg
men sitter bara här
och jag orkar ej taga ett steg
kalorierna rullade ner
och smaken länge höll
kalorierna blevo alltfler
Men kunde jag det då
tolerera som vanligt ja gjort
jag kanske måste på
mina former fundera fort
En spurt i skogen blev
reaktionen som sedan kom
och i ett enda väv
kalorierna blevo bakom
Nu ser jag något där
en chokladplatta står i min väg
men sitter bara här
och jag orkar ej taga ett steg
7.8.06
Du är
Du är för mig som en liten sonett
som en näckros så vacker som ett hav så komplett
du är för mig
en underbar tjej
den sötaste flicka jag någonsin sett
som en näckros så vacker som ett hav så komplett
du är för mig
en underbar tjej
den sötaste flicka jag någonsin sett
4.8.06
Expressionistisk Edithsödergranaktig dikt om tiden och om dess gång
Tick tack klockan slår
slår
slår
slår
slår
klockan slår
tick tack
slår
lår
år
r
slååååååååååååå
ååååååååååååååå
rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr
tick tack
tick tick tack
tick tack tick tack
tack
tick
tick tack
ack
ck
kkkkkkkkkkkkkk
kkkkkkkkkkkkkk
tack tick tick tick
tick
tack
klockan slår
slår tick tack
tack
tick slår klockan tack
ack
helt sick
ick
ko-ko-ko-ko-ko-ko-ko-ko-koschhhhhhhhhhhhh
SLUT
slår
slår
slår
slår
klockan slår
tick tack
slår
lår
år
r
slååååååååååååå
ååååååååååååååå
rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr
tick tack
tick tick tack
tick tack tick tack
tack
tick
tick tack
ack
ck
kkkkkkkkkkkkkk
kkkkkkkkkkkkkk
tack tick tick tick
tick
tack
klockan slår
slår tick tack
tack
tick slår klockan tack
ack
helt sick
ick
ko-ko-ko-ko-ko-ko-ko-ko-koschhhhhhhhhhhhh
SLUT
Tro trots otro
Flickans torra läppar
och söndriga hud
rispade med käppar
fanns det någon Gud?
ej för denna brud
Inte efter detta
hon sade ju så
kunde hon berätta
för någon annan då
skulle hon då rå
Ändå innerst inne
hon trodde nog smått
och i hennes minne
som var väldigt grått
kände hon sitt sinne
Någon hörde henne
var nära och gav
stöd med armar tvenne
bortom alla hav
bortom alla skav
Kunde inte tveka
hon hade ej kvar
styrka för att neka
någon henne bar
söndrig ännu var
Såren läktes sakta
men helade sig
någon skulle vakta
gammal var hon ej
men en pånyttfödd tjej
och söndriga hud
rispade med käppar
fanns det någon Gud?
ej för denna brud
Inte efter detta
hon sade ju så
kunde hon berätta
för någon annan då
skulle hon då rå
Ändå innerst inne
hon trodde nog smått
och i hennes minne
som var väldigt grått
kände hon sitt sinne
Någon hörde henne
var nära och gav
stöd med armar tvenne
bortom alla hav
bortom alla skav
Kunde inte tveka
hon hade ej kvar
styrka för att neka
någon henne bar
söndrig ännu var
Såren läktes sakta
men helade sig
någon skulle vakta
gammal var hon ej
men en pånyttfödd tjej
En hink
Hink
Hink igen
och vatten
vatten-vatte-vatt-vat-va-v
vat-vat-vat-en
vvvvvvvvvv
nkih-vatten
vardå?
i psinkken
ri-hi-mi-hi
vousch-vousch
hink
hink hink
hink hink hink
hin-hin-hi-hi-h
h-h-h
hhhhhhhhhh
aaaaaaaaaa
aaaaaaaaah
porlande
porl-porl
hink i vatten
vohh-rrrr
tjola-hoko-la
vatten i hink
hinken
mmm
i standard
knih
hink
Hink igen
och vatten
vatten-vatte-vatt-vat-va-v
vat-vat-vat-en
vvvvvvvvvv
nkih-vatten
vardå?
i psinkken
ri-hi-mi-hi
vousch-vousch
hink
hink hink
hink hink hink
hin-hin-hi-hi-h
h-h-h
hhhhhhhhhh
aaaaaaaaaa
aaaaaaaaah
porlande
porl-porl
hink i vatten
vohh-rrrr
tjola-hoko-la
vatten i hink
hinken
mmm
i standard
knih
hink
3.8.06
2.8.06
Påhittade ögonblick
Solen skiner ute
och molnen simmar i luften
jag kisar med ögonen
försöker se solen
vilken färg har den?
På marken finns grenar
och några små löv
men ingen vän
Kan inte se solen
inte ännu heller
alldeles för ljus
skall försöka titta igen
sen
och molnen simmar i luften
jag kisar med ögonen
försöker se solen
vilken färg har den?
På marken finns grenar
och några små löv
men ingen vän
Kan inte se solen
inte ännu heller
alldeles för ljus
skall försöka titta igen
sen
Kanske jag gör
Att gå över branta stup
på gångar av brännhet kol
bland vilddjur med hungrig strup
att stiga på nål efter nål
det gör jag
om jag har dig i min hand
för då svävar jag
ovanför jordiska land
högt upp till dolda skyar
det gör jag
Och ingen kan mig dra
från dessa höjder ner
men säg vad du vill ha
allting jag dig ger
det gör jag
om jag har dig i min hand
för då får jag
mer än jordiska land
mer än dolda skyar
det gör jag
men jag skall sluta tala
jag vill ej trötta ut
mitt allt med dessa kala
ord som nu tar slut
på gångar av brännhet kol
bland vilddjur med hungrig strup
att stiga på nål efter nål
det gör jag
om jag har dig i min hand
för då svävar jag
ovanför jordiska land
högt upp till dolda skyar
det gör jag
Och ingen kan mig dra
från dessa höjder ner
men säg vad du vill ha
allting jag dig ger
det gör jag
om jag har dig i min hand
för då får jag
mer än jordiska land
mer än dolda skyar
det gör jag
men jag skall sluta tala
jag vill ej trötta ut
mitt allt med dessa kala
ord som nu tar slut
1.8.06
Tjugo grader celsius
Det var
varmt och skönt
mjukt och lent
jag slappnade av
Det var
alldeles underbart
så varmt och skönt
jag blundade
Det var
obeskrivligt härligt
att bara vara
kroppen vilade
Det var
något förunderligt
något jag aldrig
vill glömma
varmt och skönt
mjukt och lent
jag slappnade av
Det var
alldeles underbart
så varmt och skönt
jag blundade
Det var
obeskrivligt härligt
att bara vara
kroppen vilade
Det var
något förunderligt
något jag aldrig
vill glömma
Det finns ej ord
I denna värld det saknas alltför många
begrepp som kunde användas för detta
att allt som brinner inom mig berätta
det finns ej ord tillräckligt sköna, långa
Att kunna tankarna på papper fånga
att kunna djärvt beskriva denna hetta
det kunde på min lilla börda lätta
men orden som jag hittar är så vrånga
Om någon kunde ge mig ord så ljuva
ett språk som kunde känslorna förmedla
min lycka ännu högre skulle stiga
Men även om jag ser min turturduva
det finns ej ord, ej språk tillräckligt ädla
jag kan ej göra annat än att tiga
begrepp som kunde användas för detta
att allt som brinner inom mig berätta
det finns ej ord tillräckligt sköna, långa
Att kunna tankarna på papper fånga
att kunna djärvt beskriva denna hetta
det kunde på min lilla börda lätta
men orden som jag hittar är så vrånga
Om någon kunde ge mig ord så ljuva
ett språk som kunde känslorna förmedla
min lycka ännu högre skulle stiga
Men även om jag ser min turturduva
det finns ej ord, ej språk tillräckligt ädla
jag kan ej göra annat än att tiga
31.7.06
Tack och lov
Hur kan jag mista hoppet
då Du är mitt hopp
Du leder, Du stöder
Du styrker de bröder
som en gång mist hoppet
Hur kan jag bli ilsken
då Du är så god
Du ger så goda gåvor
håller mig i dina håvor
du är så god
Du vet vad som är bäst
för mig, för alla, för oss
Du låter mig be i frid
Du bryr dig ej om tid
alltid lyssnar på mig
Jag kan ej tacka tillräckligt
men jag vill ändå tacka
Dig allena vill jag prisa
Dig för alla mänskor visa
åt en person i taget
då Du är mitt hopp
Du leder, Du stöder
Du styrker de bröder
som en gång mist hoppet
Hur kan jag bli ilsken
då Du är så god
Du ger så goda gåvor
håller mig i dina håvor
du är så god
Du vet vad som är bäst
för mig, för alla, för oss
Du låter mig be i frid
Du bryr dig ej om tid
alltid lyssnar på mig
Jag kan ej tacka tillräckligt
men jag vill ändå tacka
Dig allena vill jag prisa
Dig för alla mänskor visa
åt en person i taget
Brinn, mitt hjärta
Du tände en liten gnista
tänkte, "skulle den brista?"
men den vidgade sig
Du tände en liten låga
tänkte, "skulle jag våga?"
och det gjorde jag då
Du tände en liten brasa
var svårt för den att rasa
för den brinner ännu
Du satte mitt hjärta i brand
du kramade om min hand
jag kramade din också
tänkte, "skulle den brista?"
men den vidgade sig
Du tände en liten låga
tänkte, "skulle jag våga?"
och det gjorde jag då
Du tände en liten brasa
var svårt för den att rasa
för den brinner ännu
Du satte mitt hjärta i brand
du kramade om min hand
jag kramade din också
23.7.06
Från liv till död
Fredagen den kom, den log
hade torsdagen fått nog?
ändå då den kom, den slog
kattens sista liv ock tog
Förr så full av fröjd, av liv
skuttande och positiv
munnen full av fräsch saliv
löpte med bestämda kliv
Kunde inte ana då
vilken elak, hemsk och rå
strax med döden skulle slå
sluta denna världs ridå
Aldrig händer mera det
att den katten, ack så fet
blir begravd i myllan tät
livets korta gång jag vet
hade torsdagen fått nog?
ändå då den kom, den slog
kattens sista liv ock tog
Förr så full av fröjd, av liv
skuttande och positiv
munnen full av fräsch saliv
löpte med bestämda kliv
Kunde inte ana då
vilken elak, hemsk och rå
strax med döden skulle slå
sluta denna världs ridå
Aldrig händer mera det
att den katten, ack så fet
blir begravd i myllan tät
livets korta gång jag vet
21.7.06
Religionspsykologi
Slut ögonen
blunda
ännu en stund
dröm
om himlen
lite till
vandra
i drömmarna
igenom drömmarna
blunda
blunda mera
dröm mera
vad ser du?
öppna ögonen
blunda
ännu en stund
dröm
om himlen
lite till
vandra
i drömmarna
igenom drömmarna
blunda
blunda mera
dröm mera
vad ser du?
öppna ögonen
Vidsträckta vidder
Smygande skymmande skyar
hittade hisnande höjder
beundrade blåsiga byar
firade fåniga fröjder
Ovanför åar och åsar
vittnade vinande vindar
mättade mäktiga måsar
lugnade leende lindar
Kala kallnande kullar
svalde strålarna sista
renade regnmolnens rullar
blidkade brisarna brista
Suckarna samlades sakta
delade dalarnas dimma
ville vidderna vakta
fjordarnas friskhet förnimma
hittade hisnande höjder
beundrade blåsiga byar
firade fåniga fröjder
Ovanför åar och åsar
vittnade vinande vindar
mättade mäktiga måsar
lugnade leende lindar
Kala kallnande kullar
svalde strålarna sista
renade regnmolnens rullar
blidkade brisarna brista
Suckarna samlades sakta
delade dalarnas dimma
ville vidderna vakta
fjordarnas friskhet förnimma
Tanka
Tomhetens känsla
slår så ofta den hinner
ljudlöst innanför.
Värker och blir för en stund
styrker resten av livet.
slår så ofta den hinner
ljudlöst innanför.
Värker och blir för en stund
styrker resten av livet.
Tanka
Beklagansvärda
alltför långa sekunder
blir historia.
Så bliver även nästa
sekunden lika bortglömd.
alltför långa sekunder
blir historia.
Så bliver även nästa
sekunden lika bortglömd.
20.7.06
Haiku
Inte väl jag var
av tystheten omgiven
ensam, utan svar?
Märkligt nog, jag var
av tystheten omgiven
ingen fanns mer kvar
av tystheten omgiven
ensam, utan svar?
Märkligt nog, jag var
av tystheten omgiven
ingen fanns mer kvar
Otillräcklig tröst
Jag ville åt dig plocka små lupiner
ur ängens sköte, omgivna av lera
och i ditt vackra hår dem mjukt plantera
begrava dina sorger i ruiner
Men du var ännu fylld med dystra miner
du ville inte blommor hava flera
och inte heller höra mig citera
hur dina ögon liknade rubiner
Då frågade jag dig om vi skall bedja
att alla dina tyngande bekymmer
ditt hjärtas grottor skyndsamt skulle lämna
Så släppte gråten, du dig kunde glädja
för hjärtat hellre tro än tvivel rymmer
jag fick dig åter sockertopp benämna
ur ängens sköte, omgivna av lera
och i ditt vackra hår dem mjukt plantera
begrava dina sorger i ruiner
Men du var ännu fylld med dystra miner
du ville inte blommor hava flera
och inte heller höra mig citera
hur dina ögon liknade rubiner
Då frågade jag dig om vi skall bedja
att alla dina tyngande bekymmer
ditt hjärtas grottor skyndsamt skulle lämna
Så släppte gråten, du dig kunde glädja
för hjärtat hellre tro än tvivel rymmer
jag fick dig åter sockertopp benämna
Schizofreni
Hör du dimmans sväv i mörkret
ser du vindens virvlar
känner du naturens skönhet
doftar du ett virrvarr?
Jag är döv och jag är blind
stängd är även hjärtats grind
Vet ej var jag är och varit
vart jag är påväg
vet ej varifrån jag kommit
skyndar blott iväg
Minnet åter tanken sviker
häftigt ilskans toner skriker
Ser du dimmans sväv i mörkret
hör du vindens virvlar
doftar du naturens skönhet
känner du mitt virrvarr?
ser du vindens virvlar
känner du naturens skönhet
doftar du ett virrvarr?
Jag är döv och jag är blind
stängd är även hjärtats grind
Vet ej var jag är och varit
vart jag är påväg
vet ej varifrån jag kommit
skyndar blott iväg
Minnet åter tanken sviker
häftigt ilskans toner skriker
Ser du dimmans sväv i mörkret
hör du vindens virvlar
doftar du naturens skönhet
känner du mitt virrvarr?
19.7.06
Stolen
En gammal en den var
slitna sidor, slitna ben
sliten dyna, ändå len
många minnen bar
Var byggt av gamle Per
långa timmar, långa dagar
skulle hålla tunga magar
inte gå isär
Och skicklighetens lön
blev ett verkligt mästerverk
skulle ej ge ryggen värk
istället vara skön
Den vackraste den blev
tjänade i åratal
kände varje kungasal
och varje Pers elev
Men ålderdomen kom
rev upp träets snidna kanter
sutten av för många tanter
prakten blev bakom
Nu ensam i ett skjul
Suckar inte, stönar ej
är som varje bortglömd grej
bra, men ändå ful
slitna sidor, slitna ben
sliten dyna, ändå len
många minnen bar
Var byggt av gamle Per
långa timmar, långa dagar
skulle hålla tunga magar
inte gå isär
Och skicklighetens lön
blev ett verkligt mästerverk
skulle ej ge ryggen värk
istället vara skön
Den vackraste den blev
tjänade i åratal
kände varje kungasal
och varje Pers elev
Men ålderdomen kom
rev upp träets snidna kanter
sutten av för många tanter
prakten blev bakom
Nu ensam i ett skjul
Suckar inte, stönar ej
är som varje bortglömd grej
bra, men ändå ful
Rosor är röda..
Rosor är röda
violer är blå
smultron är söta
du är likaså
Rosorna var röda
violerna var blå
nu är båda döda
men du är söt ändå
violer är blå
smultron är söta
du är likaså
Rosorna var röda
violerna var blå
nu är båda döda
men du är söt ändå
8.7.06
Värmeslag
Stilla
Vindstilla grönskande ting
så varma
innanför glödande
innanför levande
Sollös himmel
så varm ändå
oroligt ståhej
svettigt
svettigt
Allt i en
en och samma väntan
ständig väntan
på vatten
på liv
Men ingen väntan
är förgäves
den bara är
Vindstilla grönskande ting
så varma
innanför glödande
innanför levande
Sollös himmel
så varm ändå
oroligt ståhej
svettigt
svettigt
Allt i en
en och samma väntan
ständig väntan
på vatten
på liv
Men ingen väntan
är förgäves
den bara är
7.7.06
Sommartider (hej, hej)
På sommaren skall man ha smutsiga fötter
gå barfota ute bland mylla och rötter
blåsor och sår
kommer och går
men njutningen varar med smutsiga fötter
På sommaren skall man sig doppa i vatten
då dagen är het och ej svalkar som natten
först känns det kallt
men efter allt
man strax vill sig åter blott doppa i vatten
På sommaren skall man ej sätta sig inne
man ute skall studsa med nytt barnasinne
vill ej sig bränna
men livet känna
du vill väl på hösten ha kvar något minne
gå barfota ute bland mylla och rötter
blåsor och sår
kommer och går
men njutningen varar med smutsiga fötter
På sommaren skall man sig doppa i vatten
då dagen är het och ej svalkar som natten
först känns det kallt
men efter allt
man strax vill sig åter blott doppa i vatten
På sommaren skall man ej sätta sig inne
man ute skall studsa med nytt barnasinne
vill ej sig bränna
men livet känna
du vill väl på hösten ha kvar något minne
6.7.06
Den stjärnklara natten
En kväll bortom himlar och svalnande stränder
i ensamhet spände sig aftonens valv
och kände sig tapper men ändå så halv
dock tröstades sakta av stjärnornas ränder
Satt blundande ute och lyssnade stilla
omkring mig fanns liv som knappt vilade alls
och jag ville ock stiga upp, dansa vals
men än var ej tiden för hjärtat att spilla
Jag tänkte vad månne kan ske nu därborta
ja, kanske har sömnen din blick redan skymt
och med dina tankar till drömvärlden rymt
men akta dig, nätterna är nu så korta
Snart drömde jag också om kommande dagar
jag drömde om värme, om blommor och bin
om allt som jag samlat i kärlekens skrin
om allt som min levnad på jorden behagar
Så somnade även de tankar som blivit
naturen slöt samman och tystnade till
och månen på himmelen satte sigill
den stjärnklara natten ånyo framklivit
i ensamhet spände sig aftonens valv
och kände sig tapper men ändå så halv
dock tröstades sakta av stjärnornas ränder
Satt blundande ute och lyssnade stilla
omkring mig fanns liv som knappt vilade alls
och jag ville ock stiga upp, dansa vals
men än var ej tiden för hjärtat att spilla
Jag tänkte vad månne kan ske nu därborta
ja, kanske har sömnen din blick redan skymt
och med dina tankar till drömvärlden rymt
men akta dig, nätterna är nu så korta
Snart drömde jag också om kommande dagar
jag drömde om värme, om blommor och bin
om allt som jag samlat i kärlekens skrin
om allt som min levnad på jorden behagar
Så somnade även de tankar som blivit
naturen slöt samman och tystnade till
och månen på himmelen satte sigill
den stjärnklara natten ånyo framklivit
5.7.06
Limerick
Elias var mannen från Vasa
som läste till tenter med fasa
men plötsligt kom hösten
blev kallt runtom brösten
så böckerna blevo en brasa
som läste till tenter med fasa
men plötsligt kom hösten
blev kallt runtom brösten
så böckerna blevo en brasa
4.7.06
Morgonbön
Käre, gode Gud, min himmelsfader
tack för denna vackra, sköna dag
tack för skydd över mina bravader
tack för att du ger mig välbehag
Tack också för att du alla mina
nära, kära som du åt mig skänkt
låtit sova trygga utan pina
tack för att du oron i dem dränkt
Dig jag tackar för att du förlåter
alla mina synder som jag gör
även om jag för dem faller åter
du mig renar och min ånger hör
Förlåt mig, jag har syndat nu igen
förlåt mig mina hemska tankar
jag ber välsignelse för var ovän
som låter ilskan lägga ankar
Än en gång, för mina vänner alla
jag tackar Dig och ber dig skydda
alla dem och fallna åter kalla
ber om skydd för familj och hydda
Styrk mig Herre, ge mig kraft att orka
fyll min själ med din Helige And'
trösta mig Herre, varje tår torka
håll mig och de mina i din hand
Amen
tack för denna vackra, sköna dag
tack för skydd över mina bravader
tack för att du ger mig välbehag
Tack också för att du alla mina
nära, kära som du åt mig skänkt
låtit sova trygga utan pina
tack för att du oron i dem dränkt
Dig jag tackar för att du förlåter
alla mina synder som jag gör
även om jag för dem faller åter
du mig renar och min ånger hör
Förlåt mig, jag har syndat nu igen
förlåt mig mina hemska tankar
jag ber välsignelse för var ovän
som låter ilskan lägga ankar
Än en gång, för mina vänner alla
jag tackar Dig och ber dig skydda
alla dem och fallna åter kalla
ber om skydd för familj och hydda
Styrk mig Herre, ge mig kraft att orka
fyll min själ med din Helige And'
trösta mig Herre, varje tår torka
håll mig och de mina i din hand
Amen
3.7.06
Idag och imorgon
Gråt idag
jubla imorgon
sörj så länge solen skiner
skratta sen när vinden viner
på mötets dag
Sov idag
få liv imorgon
vila dig och dröm om sången
njut när du ej mer är fången
ändå så svag
Sorg idag
glädje imorgon
längtan tynger varje sekund
men jag bevarar varje stund
och andetag
jubla imorgon
sörj så länge solen skiner
skratta sen när vinden viner
på mötets dag
Sov idag
få liv imorgon
vila dig och dröm om sången
njut när du ej mer är fången
ändå så svag
Sorg idag
glädje imorgon
längtan tynger varje sekund
men jag bevarar varje stund
och andetag
2.7.06
Rajan
Rajan kallade de mig
ända sen första blicken de gjort
visste ej så mycket om mig
de bara satt o babblade så fort
Rajan kallade de mig
Ringa år jag hade bakom
då jag ensam som yngling trädde
Till den stora staden som
Överflödande, ståtligt sig bredde
det märkte väl inte dom
Såg dem nästan varje dag
Jobbade med mig där vid hamnen
Men ej lika hårt som jag
hade ju att göra med namnen
Då man hette Fatih som jag
De skrattade och hade skämt
vilade ofta i skuggans köld
blängde på mig utan flämt
det lades märke till varje böld
då jag arbetade jämnt
En dag beslöt jag att säga hej
men snubben kollade förvånat
”Vad har jag att göra med dig?”
helt som om jag hade hånat
jag sade aldrig mera ”hej”
Höll mig i skuggorna gömd
gjorde min plikt, men ej desto mer
världen var uppenbarligen dömd
Rajan, ej kallades jag mer
för jag var sedan länge glömd
ända sen första blicken de gjort
visste ej så mycket om mig
de bara satt o babblade så fort
Rajan kallade de mig
Ringa år jag hade bakom
då jag ensam som yngling trädde
Till den stora staden som
Överflödande, ståtligt sig bredde
det märkte väl inte dom
Såg dem nästan varje dag
Jobbade med mig där vid hamnen
Men ej lika hårt som jag
hade ju att göra med namnen
Då man hette Fatih som jag
De skrattade och hade skämt
vilade ofta i skuggans köld
blängde på mig utan flämt
det lades märke till varje böld
då jag arbetade jämnt
En dag beslöt jag att säga hej
men snubben kollade förvånat
”Vad har jag att göra med dig?”
helt som om jag hade hånat
jag sade aldrig mera ”hej”
Höll mig i skuggorna gömd
gjorde min plikt, men ej desto mer
världen var uppenbarligen dömd
Rajan, ej kallades jag mer
för jag var sedan länge glömd
1.7.06
Janick nr9
Blommor och bin, i min rabatt
hästar och svin, och se, en katt
en liten sardin, min enda skatt
ta amfetamin och säg godnatt!
hästar och svin, och se, en katt
en liten sardin, min enda skatt
ta amfetamin och säg godnatt!
Bortglömda tankar
Liljorna slog ut i knopp
då vintern smalt i går
skulle vilja ta ett dopp
smaka på en naken vår
Att blotta sig en solig dag
visa sig för naturen
vore som att visa sitt jag
och hela tunga apparaturen
Revbenen lade till besvär
i ungdomens svettiga år
och hatets vassa flisor skär
så man i hjärtat får sår
Blir man slagen hårt därner
kan då smärtan väl bli värre
av att sjunka mer och mer
men dock inget se desvärre
Här jag slutar denna dikt
sängen kallar på sin slav
och under dessa dystra skikt
får jag njuta, slappna av.
då vintern smalt i går
skulle vilja ta ett dopp
smaka på en naken vår
Att blotta sig en solig dag
visa sig för naturen
vore som att visa sitt jag
och hela tunga apparaturen
Revbenen lade till besvär
i ungdomens svettiga år
och hatets vassa flisor skär
så man i hjärtat får sår
Blir man slagen hårt därner
kan då smärtan väl bli värre
av att sjunka mer och mer
men dock inget se desvärre
Här jag slutar denna dikt
sängen kallar på sin slav
och under dessa dystra skikt
får jag njuta, slappna av.
30.6.06
29.6.06
Rastlös längtan
Jag är så rastlös
ej springer, ej går
ej ligger på bår
ej pratar, ej hör
ej någonting gör
Jag är som igår
vandrar omkring
men gör ingenting
tar steg efter steg
tiden går iväg
Ge mig tid att bara
med henne stillsamt vara
Skall jag visa
med ögonen kisa
och vara så stark
på okänd mark
var man är borta
Jag skall ej falla
men på Dig kalla
gråta innerst inne
njuta av det minne
som jag snart skall få
Ge mig tid att bara
med henne nu få vara
ej springer, ej går
ej ligger på bår
ej pratar, ej hör
ej någonting gör
Jag är som igår
vandrar omkring
men gör ingenting
tar steg efter steg
tiden går iväg
Ge mig tid att bara
med henne stillsamt vara
Skall jag visa
med ögonen kisa
och vara så stark
på okänd mark
var man är borta
Jag skall ej falla
men på Dig kalla
gråta innerst inne
njuta av det minne
som jag snart skall få
Ge mig tid att bara
med henne nu få vara
28.6.06
Uppenbar sommar
Röda blomster
gulagröna blad
doftande knoppar
Nyklippt gräs
skymmande löv
daggens droppar
Liv i mängder
ljud om natten
skygga ungar
Vackra ängar
blåa vatten
täta dungar
Solbrända armar
solbrända ben
detta är sommar
gulagröna blad
doftande knoppar
Nyklippt gräs
skymmande löv
daggens droppar
Liv i mängder
ljud om natten
skygga ungar
Vackra ängar
blåa vatten
täta dungar
Solbrända armar
solbrända ben
detta är sommar
27.6.06
Lille Sven
Det var en gång för länge sen
en ekorrunge liten
som fastän inte åldrats än
såg ut så väldigt sliten
Han hette Sven, den stackaren
och hade inga vänner
var svag och klen den rackaren
han bara åt perenner
De andra ekorrgrabbarna
var elaka och stygga
de slogo Sven med klabbarna
och brukte Sven som brygga
Om kvällen var det gråtens tid
han sjönk ihop i tårar
och ljudlöst hoppades på frid
i skogens dunkla snårar
Men då en dag bland skogens träd
han såg en annan liten
en ekorrflicka satt och led
hon hade blivit biten
Och rask som lille Sven då var
han skyndade till flickan
och godiset han hade kvar
han plockade ur fickan
"Men glåt ej lilla söta tös
den sista kalamellen
du fål fast den äl ej pompös
och snaskad smått på kvällen"
Och oj vad ekorrn som led nöd
blev glad av lilla gåvan
hon smålog lite grann, blev röd
och spanade mot ovan
Mot himlens fåglar blickade
och kände blodet strömma
hon såg på Sven som hickade
och kunde sorgen glömma
De blevo bästa vänner då
för de var ett till döden
de delade alltsammans så
ock nötterna och öden
en ekorrunge liten
som fastän inte åldrats än
såg ut så väldigt sliten
Han hette Sven, den stackaren
och hade inga vänner
var svag och klen den rackaren
han bara åt perenner
De andra ekorrgrabbarna
var elaka och stygga
de slogo Sven med klabbarna
och brukte Sven som brygga
Om kvällen var det gråtens tid
han sjönk ihop i tårar
och ljudlöst hoppades på frid
i skogens dunkla snårar
Men då en dag bland skogens träd
han såg en annan liten
en ekorrflicka satt och led
hon hade blivit biten
Och rask som lille Sven då var
han skyndade till flickan
och godiset han hade kvar
han plockade ur fickan
"Men glåt ej lilla söta tös
den sista kalamellen
du fål fast den äl ej pompös
och snaskad smått på kvällen"
Och oj vad ekorrn som led nöd
blev glad av lilla gåvan
hon smålog lite grann, blev röd
och spanade mot ovan
Mot himlens fåglar blickade
och kände blodet strömma
hon såg på Sven som hickade
och kunde sorgen glömma
De blevo bästa vänner då
för de var ett till döden
de delade alltsammans så
ock nötterna och öden
26.6.06
22.6.06
Dagen vid ån
Tveksamt man tänkte på dagens gång
den hade varit så varm och skön
och dessutom lång
var den ett svar på min lilla bön
upp jag svävade som en ballong
Härligaste av gångna stunder
den hade varit så underbar
ett litet under
fördrivit tiden på klippan bar
vandrat igenom vackra lunder
Tiden, plötsligt, hade stått stilla
och jorden slutat sin rotation
kunde inbilla
om detta då var min ändstation
ville jag ej från vagnen trilla
Blå var himlen och het var sanden
skimrande vattnet och blickarna
och liv vid stranden
inom mig sade hjärtprickarna
"varför tar du ej tag i handen?"
Och eftermiddagsbriserna gav
svalka för huvud, armar och ben
uppå innanhav
solen värmde och var suverän
kvickt den torkade tårarnas hav
Så var den dagen ett minne blott
då solen gick ner och upp igen
men minnet var gott
har ingenting hunnit glömma än
nej, det vore ju rent av ett brott!
den hade varit så varm och skön
och dessutom lång
var den ett svar på min lilla bön
upp jag svävade som en ballong
Härligaste av gångna stunder
den hade varit så underbar
ett litet under
fördrivit tiden på klippan bar
vandrat igenom vackra lunder
Tiden, plötsligt, hade stått stilla
och jorden slutat sin rotation
kunde inbilla
om detta då var min ändstation
ville jag ej från vagnen trilla
Blå var himlen och het var sanden
skimrande vattnet och blickarna
och liv vid stranden
inom mig sade hjärtprickarna
"varför tar du ej tag i handen?"
Och eftermiddagsbriserna gav
svalka för huvud, armar och ben
uppå innanhav
solen värmde och var suverän
kvickt den torkade tårarnas hav
Så var den dagen ett minne blott
då solen gick ner och upp igen
men minnet var gott
har ingenting hunnit glömma än
nej, det vore ju rent av ett brott!
20.6.06
Sommarens skönhet
Sommaren är underbar
dagar det finns många kvar
Ännu värmer solen slättar
ännu vattnet den upphettar
Men man skall ta vara på
sommarn förrän bort den gå
Lätta kvällsvinden berör
gräsets stjälkars gröna rör
Inga stormar ruskar träden
inga stormar rövar säden
Aftonen är svalkans tid
morgonsolen strax blir blid
Strålar bländar, värmer mig
snart man kanske bränner sig
Är så skönt med vackra dagar
härliga naturens lagar
saknar inte regn, ej snö
solar mig på torkat hö
Men en morgon är det höst
svårt att höra fåglars röst
värmen avtar, grått allt bliver
bort försvinner ock min iver
Kom nu ut och njut med mig
aftonsolen värmer dig
dagar det finns många kvar
Ännu värmer solen slättar
ännu vattnet den upphettar
Men man skall ta vara på
sommarn förrän bort den gå
Lätta kvällsvinden berör
gräsets stjälkars gröna rör
Inga stormar ruskar träden
inga stormar rövar säden
Aftonen är svalkans tid
morgonsolen strax blir blid
Strålar bländar, värmer mig
snart man kanske bränner sig
Är så skönt med vackra dagar
härliga naturens lagar
saknar inte regn, ej snö
solar mig på torkat hö
Men en morgon är det höst
svårt att höra fåglars röst
värmen avtar, grått allt bliver
bort försvinner ock min iver
Kom nu ut och njut med mig
aftonsolen värmer dig
19.6.06
Hettan
Det var trångt och trött
dunkelt, men mysig trängsel
Det glödde så obeskrivligt härligt
Sakta rörelser, osynliga och små
närmare hetten det gled,
utan nervösa blickar
utan onaturligt tvång
bara närmare
tills det sade stopp
någonting mjukt
någonting hett
som spreds likt en stormvind
men den var skön
och den var het
hettan som jag kände
då
dunkelt, men mysig trängsel
Det glödde så obeskrivligt härligt
Sakta rörelser, osynliga och små
närmare hetten det gled,
utan nervösa blickar
utan onaturligt tvång
bara närmare
tills det sade stopp
någonting mjukt
någonting hett
som spreds likt en stormvind
men den var skön
och den var het
hettan som jag kände
då
18.6.06
Hippocratus
Man vet aldrig när
livet åt en ler
är jag månne Hippocratus
hoppas ingen ser
Gör jag som jag borde,
redan fel jag gjorde?
Vad är nästa steg,
något radikalt?
Vart leder denna väg,
att vara Hippocratus?
Räcker tålamodet,
eller räcker modet?
Men det går sin stig
litar helt på det
jag bör vara mig
då jag är Hippocratus
livet åt en ler
är jag månne Hippocratus
hoppas ingen ser
Gör jag som jag borde,
redan fel jag gjorde?
Vad är nästa steg,
något radikalt?
Vart leder denna väg,
att vara Hippocratus?
Räcker tålamodet,
eller räcker modet?
Men det går sin stig
litar helt på det
jag bör vara mig
då jag är Hippocratus
16.6.06
15.6.06
Köplistan
Pojken min, kom ihåg att fara
ner till affären och handla
men jag säger dig, våga bara
pengar till godis förvandla..
Smöret är slut, köp några paket
så är ock mjölet av vete
en lårbit av nöt, inte för fet
dessutom maskar som bete
Om du är stark, ta då potäter
likaså ärter och bönor
om du lyckas, festmat vi äter
med rom och eldade hönor
Skulle du även minnas att ta
kallrökt skinka och lite dill
då kanske du skulle vilja ha
en slickepinne, om du vill
Men pojken min, nu skynda iväg
så att du kan färdas i ljus
vägen är lång, men du är väl seg
vi skall ju ha mat i vårt hus
ner till affären och handla
men jag säger dig, våga bara
pengar till godis förvandla..
Smöret är slut, köp några paket
så är ock mjölet av vete
en lårbit av nöt, inte för fet
dessutom maskar som bete
Om du är stark, ta då potäter
likaså ärter och bönor
om du lyckas, festmat vi äter
med rom och eldade hönor
Skulle du även minnas att ta
kallrökt skinka och lite dill
då kanske du skulle vilja ha
en slickepinne, om du vill
Men pojken min, nu skynda iväg
så att du kan färdas i ljus
vägen är lång, men du är väl seg
vi skall ju ha mat i vårt hus
13.6.06
Tragedin
Det var en ruskig lördagskväll
vinden ven och det var kallt
och plötsligt hördes tonen gäll
som ej var säll
tonen dock i mörkret smalt
Jag följde efter skriket då
hördes bättre steg för steg
men kunde inget se ändå
jag ville nå
ljudet som var bort påväg
Men sedan kände jag igen
ropet som i rädsla gjöts
det var ju ropet från min vän
som hördes, men
skriket då av tystnad bröts
Jag satte mina steg till språng
hjärtat klappade så hårt
det hördes ljud som ej var sång
ej denna gång
hindra tårar blevo svårt
Där syntes redan glimten av
dig, min vän, som hjälplöst grät
"Här kommer jag, ej någon grav
ej tårars hav
grävas skall i dimman tät"
Då föll du ner till marken kall
sårad, blodig, skakande
du fördes bort ur världen all
med detta fall
hjärtat sörjde vakande
Så höll jag dig i mörkrets tid
värmed avtog från din kropp
nu skynda, bort till ingen strid
och vet alltid
vännen, du förblir mitt hopp
vinden ven och det var kallt
och plötsligt hördes tonen gäll
som ej var säll
tonen dock i mörkret smalt
Jag följde efter skriket då
hördes bättre steg för steg
men kunde inget se ändå
jag ville nå
ljudet som var bort påväg
Men sedan kände jag igen
ropet som i rädsla gjöts
det var ju ropet från min vän
som hördes, men
skriket då av tystnad bröts
Jag satte mina steg till språng
hjärtat klappade så hårt
det hördes ljud som ej var sång
ej denna gång
hindra tårar blevo svårt
Där syntes redan glimten av
dig, min vän, som hjälplöst grät
"Här kommer jag, ej någon grav
ej tårars hav
grävas skall i dimman tät"
Då föll du ner till marken kall
sårad, blodig, skakande
du fördes bort ur världen all
med detta fall
hjärtat sörjde vakande
Så höll jag dig i mörkrets tid
värmed avtog från din kropp
nu skynda, bort till ingen strid
och vet alltid
vännen, du förblir mitt hopp
12.6.06
Var dig själv (om du är bra som dig själv)
Aldrig att som så
kunna göra allting med måtta
sina egna brister då blotta
läkemedel få
sunda tillstånd nå
vad är det jag kan
och vad är det jag borde lära
ta hand om alla nära kära?
vara som en man?
om jag ändå hann
Perfekt är nog trist
men gärna vara trevlig och fin
inte gömma saker i ett skrin
våga ha en brist
det gillar jag visst
kunna göra allting med måtta
sina egna brister då blotta
läkemedel få
sunda tillstånd nå
vad är det jag kan
och vad är det jag borde lära
ta hand om alla nära kära?
vara som en man?
om jag ändå hann
Perfekt är nog trist
men gärna vara trevlig och fin
inte gömma saker i ett skrin
våga ha en brist
det gillar jag visst
8.6.06
Kokosmandarinen
Där står en liten frukt
som verkligt söt må vara
ej sprider gammal lukt
är färskt och saftig bara
Men skalet är ej tunnt
bepansrat som ett slott
men samtidigt så ungt
som döljer nånting gott
Vad skall jag ta mig till
för att innehållet nå?
Inget annat jag ju vill
än att lite smaka få
Sakta jag mig tränger
igenom, obemärkt
jag häftigt mig anstränger
har skalet blivit stärkt?
Men efter mycken kamp
och efter jobb och slit
på marken skalet damp
och jag får ta en bit
Och visst är frukten söt
smakar bättre än jag trott
läcker och av saften blöt
och av maskar obebott
som verkligt söt må vara
ej sprider gammal lukt
är färskt och saftig bara
Men skalet är ej tunnt
bepansrat som ett slott
men samtidigt så ungt
som döljer nånting gott
Vad skall jag ta mig till
för att innehållet nå?
Inget annat jag ju vill
än att lite smaka få
Sakta jag mig tränger
igenom, obemärkt
jag häftigt mig anstränger
har skalet blivit stärkt?
Men efter mycken kamp
och efter jobb och slit
på marken skalet damp
och jag får ta en bit
Och visst är frukten söt
smakar bättre än jag trott
läcker och av saften blöt
och av maskar obebott
7.6.06
Solskenskväll
Solen ler
molnen klär
himlens ljusblå dräkt
och om du ej
kan se denna vy
den måste vara täckt
Gräset gror
humlan bor
inom blomman där
och om du ej
kan se denna lek
då är du inte här
Fågelns sväv
spindelns väv
skyms av välbehag
och om du ej
kan se denna blick
du äro liksom jag
Kommer du
kanske nu
vill ej vänta mer
och när jag ser dig
märker jag så klart
du liksom solen ler
melodi: okänd, kommer inte ihåg, måste fråga mamma..
molnen klär
himlens ljusblå dräkt
och om du ej
kan se denna vy
den måste vara täckt
Gräset gror
humlan bor
inom blomman där
och om du ej
kan se denna lek
då är du inte här
Fågelns sväv
spindelns väv
skyms av välbehag
och om du ej
kan se denna blick
du äro liksom jag
Kommer du
kanske nu
vill ej vänta mer
och när jag ser dig
märker jag så klart
du liksom solen ler
melodi: okänd, kommer inte ihåg, måste fråga mamma..
6.6.06
Svälten
Hunden sover, allt är tyst och stilla,
men den vaknar; "Gör mig inget illa!"
"Jag vill bara ha mat
från ditt läckra fat
och äta mig jätte mätt."
men den vaknar; "Gör mig inget illa!"
"Jag vill bara ha mat
från ditt läckra fat
och äta mig jätte mätt."
5.6.06
Limerick
En kopp te drack han i Valletta
smakade unket, han fick sätta
socker i koppen
och sista droppen
han ock drack för att magen mätta
smakade unket, han fick sätta
socker i koppen
och sista droppen
han ock drack för att magen mätta
4.6.06
Tala är silver men tiga är guld?
Ibland inombords
ett ord
två ord
säger tittut
men kommer ej ut
visar sig lite grann
för hjärtat så brann
men tungan är lat
sprider mera hat
men inte det hjärtat är fullt av
hosta och skoskav
snuva och sår
frusna tår
sådant kan man tala om
för sådant är liksom
vanligt prat
men nämner man citat
om kärlek och sånt
solnedgång vid horisont
då förlorar man allt
får ett svar hemskt och kallt
och bara för ett ord
eller två ord
som förblir inombords
ett ord
två ord
säger tittut
men kommer ej ut
visar sig lite grann
för hjärtat så brann
men tungan är lat
sprider mera hat
men inte det hjärtat är fullt av
hosta och skoskav
snuva och sår
frusna tår
sådant kan man tala om
för sådant är liksom
vanligt prat
men nämner man citat
om kärlek och sånt
solnedgång vid horisont
då förlorar man allt
får ett svar hemskt och kallt
och bara för ett ord
eller två ord
som förblir inombords
2.6.06
Regnbågskalle
Kalles regnbåge är fin
tycker "snälla" människor
men den luktar ren urin
märker kloka människor
Uppmärksamhet han gillar
vill ock vara populär
ändå han ständigt dillar
så att det i hjärtat skär
Kan han inte läsa, va?
är han dum i knoppen?
missar du nu något, va?
tror att du är toppen..
"Inte" väl betyder ej
inte "kanske" eller "jo"
borde övertyg dig
men det går ej, se och tro
Använd vett för en gångs skull
nästa gång du läser
Ordet som ej fälls omkull
hur mycket du än väser
Hoppas dig nog bara gott
vill att du skall kunna se
kärlekstecknen som vi fått
för dig kan man bara be
Hurdan framtid bygger vi
utav själviskhet och svek
ändå känner jag mig fri
dans är livet, ingen lek
Håller fast vid vad jag vet
kunde inte du också
söka sanningsenlighet
bättre skulle alla må
tycker "snälla" människor
men den luktar ren urin
märker kloka människor
Uppmärksamhet han gillar
vill ock vara populär
ändå han ständigt dillar
så att det i hjärtat skär
Kan han inte läsa, va?
är han dum i knoppen?
missar du nu något, va?
tror att du är toppen..
"Inte" väl betyder ej
inte "kanske" eller "jo"
borde övertyg dig
men det går ej, se och tro
Använd vett för en gångs skull
nästa gång du läser
Ordet som ej fälls omkull
hur mycket du än väser
Hoppas dig nog bara gott
vill att du skall kunna se
kärlekstecknen som vi fått
för dig kan man bara be
Hurdan framtid bygger vi
utav själviskhet och svek
ändå känner jag mig fri
dans är livet, ingen lek
Håller fast vid vad jag vet
kunde inte du också
söka sanningsenlighet
bättre skulle alla må
31.5.06
Sköna sena stunder
Vila i min famn
lugn, låt sömnen komma
viskar tyst ditt namn
trygg skall du få somna
Dagen den var tung
säger dina kinder
nya dagen ung
stilla du mig binder
Gärna vakar jag
då jag har dig nära
släpper ej mitt tag
vart får jag dig bära?
Bredvid vattenfall
till världens högsta höjd?
skåda skön korall
om natten vore töjd
Sover du redan?
du slumrar väldigt sött
och fönsterbrädan
från daggen blivit blött
Sista tanken gror
genom mig nu strömmar
håller dig och tror
faller in i drömmar
lugn, låt sömnen komma
viskar tyst ditt namn
trygg skall du få somna
Dagen den var tung
säger dina kinder
nya dagen ung
stilla du mig binder
Gärna vakar jag
då jag har dig nära
släpper ej mitt tag
vart får jag dig bära?
Bredvid vattenfall
till världens högsta höjd?
skåda skön korall
om natten vore töjd
Sover du redan?
du slumrar väldigt sött
och fönsterbrädan
från daggen blivit blött
Sista tanken gror
genom mig nu strömmar
håller dig och tror
faller in i drömmar
30.5.06
29.5.06
Brevet till mamma
Hej på dig mamma,
jag arbetar hårt,
dagar ensamma
gör livet så svårt
Slantarna färre
blir i min ficka,
dag för dag värre
vill ej fram blicka
Mögligt är brödet
som snart ej finns kvar
suckar åt ödet
som tar allt jag har
För morgondagen
ber jag om föda
då tom är magen
och korna döda
Vilka bekymmer
som ej vill lämna
glädjen ock rymmer
då taket rämna
Blåsor på foten
vill knappast läkas
och vattensoten
får mig att kräkas
Då ber jag dig mor
att mig ej glömma
och skicka mig skor
som tårna gömma
Hoppas jag lever
tills vi ses åter
dessa bokstäver
med mig nu gråter
Välsigne er Gud
och mig ännu mer
ej mer klagoljud
då pennan läggs ner
jag arbetar hårt,
dagar ensamma
gör livet så svårt
Slantarna färre
blir i min ficka,
dag för dag värre
vill ej fram blicka
Mögligt är brödet
som snart ej finns kvar
suckar åt ödet
som tar allt jag har
För morgondagen
ber jag om föda
då tom är magen
och korna döda
Vilka bekymmer
som ej vill lämna
glädjen ock rymmer
då taket rämna
Blåsor på foten
vill knappast läkas
och vattensoten
får mig att kräkas
Då ber jag dig mor
att mig ej glömma
och skicka mig skor
som tårna gömma
Hoppas jag lever
tills vi ses åter
dessa bokstäver
med mig nu gråter
Välsigne er Gud
och mig ännu mer
ej mer klagoljud
då pennan läggs ner
27.5.06
Ögonblicket
Plötsligt, utan varningar
såg jag dig
bara dig
vad hände med omgivningen?
vart försvann sorlet?
varför stannade alla?
Men jag brydde mig inte
jag stannade också
stämningen var så
härlig och varm,
kallsvettig och mjuk.
Du stod nästan stilla
under solen
kunde nog inbilla
ett och annat då.
Kunde ha stannat där,
stannat för evigt
och andats.
Och jag såg alltsammans
från topp till tå
under ett ögonblick
men det var kort
och flödade bort
som sanden
i Ryfus timglas
Så jag blundade,
svalde tårarna
och gick.
såg jag dig
bara dig
vad hände med omgivningen?
vart försvann sorlet?
varför stannade alla?
Men jag brydde mig inte
jag stannade också
stämningen var så
härlig och varm,
kallsvettig och mjuk.
Du stod nästan stilla
under solen
kunde nog inbilla
ett och annat då.
Kunde ha stannat där,
stannat för evigt
och andats.
Och jag såg alltsammans
från topp till tå
under ett ögonblick
men det var kort
och flödade bort
som sanden
i Ryfus timglas
Så jag blundade,
svalde tårarna
och gick.
25.5.06
Sköna dag
Snart är den här
stunden jag väntat på
och jag är glad
åå va de känns skönt
men uschdå
gillar inte att vänta
kan de int va nu!
men jag kan drömma
drömma om det varje kväll
om och om igen
tills dagen är här
den underbara
tills dess
väntar jag,
rastlöst.
stunden jag väntat på
och jag är glad
åå va de känns skönt
men uschdå
gillar inte att vänta
kan de int va nu!
men jag kan drömma
drömma om det varje kväll
om och om igen
tills dagen är här
den underbara
tills dess
väntar jag,
rastlöst.
24.5.06
Ärlighet lärd är guld värd
Ärligheten varar
"längst", påstår en del,
"alla vet det väl.."
så förblir man hel
och bekymmer sparar
Dock en och annan tvekar
"är det ändå så.."
varför inte bara gå
runtomkring och kanske så
lögner som förnekar
Vilken åsikt rullar,
vem kan veta bäst?
Den som talar mest,
som vet om manifest
och bakar goda bullar?
Men jag står för det första
det är ju helt klart
då blir allting bart
för andra som dig snart
finner bland dem största
Så lita nu på mig
tala sanning då
det behövs och få
uppskattning också
och hjärtat tynger ej
"längst", påstår en del,
"alla vet det väl.."
så förblir man hel
och bekymmer sparar
Dock en och annan tvekar
"är det ändå så.."
varför inte bara gå
runtomkring och kanske så
lögner som förnekar
Vilken åsikt rullar,
vem kan veta bäst?
Den som talar mest,
som vet om manifest
och bakar goda bullar?
Men jag står för det första
det är ju helt klart
då blir allting bart
för andra som dig snart
finner bland dem största
Så lita nu på mig
tala sanning då
det behövs och få
uppskattning också
och hjärtat tynger ej
Klockan tickar
Tiden rinner iväg
sakta sakta
men jag är seg
måste akta
tiden vakta
Urbana möjligheter
inget för mig
fantasin väter
för att jag ej
skall säga nej
Indie-musiken är
tråkig sörja
snart inte längre här
borde börja
mig försörja
Men ibland går backen
ej bara ner
måste med alla facken
och som allt sker
skära fanér
Sluta skriva redan
inget lyckas
och det får sedan
allmänt tyckas:
jag skall styckas
sakta sakta
men jag är seg
måste akta
tiden vakta
Urbana möjligheter
inget för mig
fantasin väter
för att jag ej
skall säga nej
Indie-musiken är
tråkig sörja
snart inte längre här
borde börja
mig försörja
Men ibland går backen
ej bara ner
måste med alla facken
och som allt sker
skära fanér
Sluta skriva redan
inget lyckas
och det får sedan
allmänt tyckas:
jag skall styckas
22.5.06
Längtan
Ofta om kvällen
jag längtar
och väntar
på något som glädje i
mig gjuter
och skjuter
mig upp till högre höjder
där strålar
lätt vrålar
från solen till mig
omtumlar
mig lugnar
Då drömmer jag bara
och blundar
för hundar
som jag ser bredvid dig
så söta
och blöta
men ingenting nu
kan väcka
mig, täcka
tankarna dessa ljusa
som sprättar
upphettar.
jag längtar
och väntar
på något som glädje i
mig gjuter
och skjuter
mig upp till högre höjder
där strålar
lätt vrålar
från solen till mig
omtumlar
mig lugnar
Då drömmer jag bara
och blundar
för hundar
som jag ser bredvid dig
så söta
och blöta
men ingenting nu
kan väcka
mig, täcka
tankarna dessa ljusa
som sprättar
upphettar.
20.5.06
Burkflickor
Om man tager
en fager
och mager
som gärna vill vandra
som alla andra
ja, då ser man, såna finns på lager.
Urk!
Såna ska sättar på burk.
en fager
och mager
som gärna vill vandra
som alla andra
ja, då ser man, såna finns på lager.
Urk!
Såna ska sättar på burk.
Förlåtelsens under
Slocknar hoppet stund för stund alltmer
kanske hjälper ingen som ej ser
vad som väntar efter denna dag
det vet väl bara jag
Känslan av att vara i kontroll
sviker mig, och duren byts till moll
falla kan jag, också resa mig
man kan förbättra sig
Hjälpen kommer varje dag pånytt
undrar om jag mörkrets fasor skytt
hoppas att jag varje dag blir ren
och tänder så mitt sken
Viktigt är att alltid tänka rätt
aldrig glömma vad Han alla gett
döden dött, och ingen ära fått
men hoppets gnista sått
Inga dystra tankar tänkas bör
var dock tacksam, vet att någon hör
allt du tänker, har allt i sin hand
och knyt med kärlek band
kanske hjälper ingen som ej ser
vad som väntar efter denna dag
det vet väl bara jag
Känslan av att vara i kontroll
sviker mig, och duren byts till moll
falla kan jag, också resa mig
man kan förbättra sig
Hjälpen kommer varje dag pånytt
undrar om jag mörkrets fasor skytt
hoppas att jag varje dag blir ren
och tänder så mitt sken
Viktigt är att alltid tänka rätt
aldrig glömma vad Han alla gett
döden dött, och ingen ära fått
men hoppets gnista sått
Inga dystra tankar tänkas bör
var dock tacksam, vet att någon hör
allt du tänker, har allt i sin hand
och knyt med kärlek band
19.5.06
Evighetsflummeri
Jag märker att jag är
i lätt hypnos
och vet att ingen här
kan väcka mig
Jag ser så tygligt nu
att en narkos
som genast slås itu
flyr bort från mig
Så varför känner jag
då såsom att
det som jag vet idag
skall glömmas snart?
Vart är jag då påväg
om jag mig satt
på tåget ner och teg
och såg allt klart?
Naturligtvis mig slog
den tanken som
så många gånger nog
mig slagit och
då visste jag igen
att tanken kom
för sista gången, men
den blev barock
Till sist och slut jag vet
att jag är trött
och längtar efter het
och stelnad gröt
Min högsta önskan var
ju ej bemött
men ändå då mig bar
det jag beslöt
att aldrig mera bli
en andra gång
befängslad utan fri
från syndens band
Men nu så känner ej
jag något tvång
och om jag ångrar mig
tar Gud min hand
i lätt hypnos
och vet att ingen här
kan väcka mig
Jag ser så tygligt nu
att en narkos
som genast slås itu
flyr bort från mig
Så varför känner jag
då såsom att
det som jag vet idag
skall glömmas snart?
Vart är jag då påväg
om jag mig satt
på tåget ner och teg
och såg allt klart?
Naturligtvis mig slog
den tanken som
så många gånger nog
mig slagit och
då visste jag igen
att tanken kom
för sista gången, men
den blev barock
Till sist och slut jag vet
att jag är trött
och längtar efter het
och stelnad gröt
Min högsta önskan var
ju ej bemött
men ändå då mig bar
det jag beslöt
att aldrig mera bli
en andra gång
befängslad utan fri
från syndens band
Men nu så känner ej
jag något tvång
och om jag ångrar mig
tar Gud min hand
18.5.06
Arbetslivets hårda grund
Gryning med flygfän och sol
men man är ej fri
går runt i en parabol
måste alltid prestera
uppnå resultat
ständigt bättre och mera
får ej stanna och vila
eller samla kraft
"sätt genast fart och ila!"
men kanske då man slappar
utan att bli sedd
arbetsmoralen tappar
ändå borde man orka
göra vad man kan
ej låta svetten torka
"jag gör så gott jag kan"
men det räcker inte
högre vinst behöver man
Vad skönt om en bubbelpool
skulle vara här
och en kväll med flygfän och sol.
men man är ej fri
går runt i en parabol
måste alltid prestera
uppnå resultat
ständigt bättre och mera
får ej stanna och vila
eller samla kraft
"sätt genast fart och ila!"
men kanske då man slappar
utan att bli sedd
arbetsmoralen tappar
ändå borde man orka
göra vad man kan
ej låta svetten torka
"jag gör så gott jag kan"
men det räcker inte
högre vinst behöver man
Vad skönt om en bubbelpool
skulle vara här
och en kväll med flygfän och sol.
17.5.06
Treminutersdikten
Tiden lunkar fram
jag sitter lugnt
slösar tid lite grann
väntar på kvällen
Tänker inte kvickt
det slår bara mot väggen
men än har jag bra sikt
känner mig själv
Nu slutar det
efter några sekunder
ser att den är fet
men inte längre lika
jag sitter lugnt
slösar tid lite grann
väntar på kvällen
Tänker inte kvickt
det slår bara mot väggen
men än har jag bra sikt
känner mig själv
Nu slutar det
efter några sekunder
ser att den är fet
men inte längre lika
16.5.06
Tjärlekstankar
Jag får ej sömn om kvällen
då jag blott tänker på dig
du är söt som karamellen
söt som en leverpastej.
Mitt hjärta vill studsa ut
alltid när jag ser dig le
snart måst jag väl in på akut
mitt hjärta har blivit gelé.
Nu vill jag på mitt hjärta lätta
du är en underbar tjej
och därför vill jag dig berätta
jag tycker om dig
då jag blott tänker på dig
du är söt som karamellen
söt som en leverpastej.
Mitt hjärta vill studsa ut
alltid när jag ser dig le
snart måst jag väl in på akut
mitt hjärta har blivit gelé.
Nu vill jag på mitt hjärta lätta
du är en underbar tjej
och därför vill jag dig berätta
jag tycker om dig
Lyrik inspirerad av vetenskapen
En vädjan för tystnadsplikt
jag då hade velat
genom det mörknande skikt
som blev en allt tyngre vikt
tankarna falskt spelat
Kan man tro på vad man hör?
Lita blint på sinnen,
"allt är relativt", i kör
ropas ut, och då man bör
spara det som minnen
Förståndig filosofi
så likt matematik
omtumlande inuti
klok av skräp kan ingen bli
stöd all kalabalik!
Flumma oförståeligt,
du kan ej bli förstådd
bättre om du hade tigt
varken bockat eller nigt
förvrängt allt i ett rådd
Av vimlet var man slagen
inte blott för stunden
för dumhet kanske tagen
månntro den sista dagen
som jag vore bunden
Är fri som fågelburen
känner att jag svävar
bort från det förra buren
behöver ej ta kuren
ingenting mer bävar.
jag då hade velat
genom det mörknande skikt
som blev en allt tyngre vikt
tankarna falskt spelat
Kan man tro på vad man hör?
Lita blint på sinnen,
"allt är relativt", i kör
ropas ut, och då man bör
spara det som minnen
Förståndig filosofi
så likt matematik
omtumlande inuti
klok av skräp kan ingen bli
stöd all kalabalik!
Flumma oförståeligt,
du kan ej bli förstådd
bättre om du hade tigt
varken bockat eller nigt
förvrängt allt i ett rådd
Av vimlet var man slagen
inte blott för stunden
för dumhet kanske tagen
månntro den sista dagen
som jag vore bunden
Är fri som fågelburen
känner att jag svävar
bort från det förra buren
behöver ej ta kuren
ingenting mer bävar.
Ängslighetens kamp
Det var som förut
i min kammare av mod
Starkare än stank av lut
kunde man, i varje knut,
smaka svett och blod
men hon bara stod
Stirrande, och blek
var flickan i sin fruktan,
kände att jag bittert grät,
visste, långt ifrån en lek
var nu denna tuktan,
mitt hjärtas fruktan
Skulle smärtan väl
glömmas, såsom du en gång
ville glömma allt som fel
skedde, stöttade min själ,
var vi blott på språng?
Dock, det var vårt tvång.
Men vem om mig vet,
vad jag tveksamt gömt i min
hemliga identitet,
vilken jag dig aldrig lät
se, skåda dit in
Låt mig vara din.
Slutligen det blev
något likt ett sken, som var
grått för båda två, jag klev
upp på prydlighetens väv
där var luften klar
och ditt hopp mig bar.
i min kammare av mod
Starkare än stank av lut
kunde man, i varje knut,
smaka svett och blod
men hon bara stod
Stirrande, och blek
var flickan i sin fruktan,
kände att jag bittert grät,
visste, långt ifrån en lek
var nu denna tuktan,
mitt hjärtas fruktan
Skulle smärtan väl
glömmas, såsom du en gång
ville glömma allt som fel
skedde, stöttade min själ,
var vi blott på språng?
Dock, det var vårt tvång.
Men vem om mig vet,
vad jag tveksamt gömt i min
hemliga identitet,
vilken jag dig aldrig lät
se, skåda dit in
Låt mig vara din.
Slutligen det blev
något likt ett sken, som var
grått för båda två, jag klev
upp på prydlighetens väv
där var luften klar
och ditt hopp mig bar.
15.5.06
Flickan
Vattnade ögon i skenet av solen
men läpparna log
och hjärtat det slog
då vinden den lekte så lätt med kjolen
hon hade fått nog
i ilsken bitterhet krossat fiolen
men tårarna dog
med trösten hon tog
i den vackraste blåviolen
men läpparna log
och hjärtat det slog
då vinden den lekte så lätt med kjolen
hon hade fått nog
i ilsken bitterhet krossat fiolen
men tårarna dog
med trösten hon tog
i den vackraste blåviolen
Livet
Så lite liv
när natten närmar sig med hast
och dagen sedan länge brast
knappa andetag
och litet kiv
känns som om ljuset är borta
likaså dagarna korta
kanske gör mig svag
något mig giv
någon mig drag
få mig till liv
när natten närmar sig med hast
och dagen sedan länge brast
knappa andetag
och litet kiv
känns som om ljuset är borta
likaså dagarna korta
kanske gör mig svag
något mig giv
någon mig drag
få mig till liv
14.5.06
Skönheten
Med en krona vid bruset
förkrossade drömmar
våta tår
ensam under stjärnornas vimmel
speglade tårarna kolsvart himmel
och gömda sår
Och gråten hördes ej över suset,
men hjärtats söndriga sömmar
blev spår
som ingen annan kunde hela,
bara Han som aldrig fela
och evig glädje sår.
förkrossade drömmar
våta tår
ensam under stjärnornas vimmel
speglade tårarna kolsvart himmel
och gömda sår
Och gråten hördes ej över suset,
men hjärtats söndriga sömmar
blev spår
som ingen annan kunde hela,
bara Han som aldrig fela
och evig glädje sår.
Janick nr2
Jag ser färger med rött och blått
vad är en kaskelot?
pizza med banan är gott
Svante har en vante.
vad är en kaskelot?
pizza med banan är gott
Svante har en vante.
12.5.06
Intro
Härmed introduceras vermåttet janicken, vars lyriska form är A-A-A-X, dvs. dikterna innehåller fyra rader, varav de tre första raderna rimmar sinsemellan. Detta versmått kan vara viktigt att känna igen för att förstå eventuella kommande dikter i samma stil. Ett litet exempel för att visualisera versmåttet:
På sängen
invid ängen
satt drängen
nonchalant
Tilaa:
Blogitekstit (Atom)